Indien är färger, glitter, vackra kläder, blommor, tempel, optimism, vänlighet, glädje, sanslös trafik, oväsen och så mycket mer. 

• I Indien är familjen mycket viktigt.
• Som anställd betalar man skatt, men tycker inte att man får något för pengarna.
• Korruptionen speglar fortfarande livet i Indien, man kan köpa det mesta från körkort till läkarlegitimation.
• ”Det är svårt att vara korrupt i Sverige. Det är svårt att vara ärlig i Indien.”
• För att köra bil behövs körkort. Vi kan inte begripa varför. Ingen bryr sig om trafikregler.
• Gångtrafikanter är lovligt byte i trafiken. Ingen stannar för att man skall kunna gå över gatan, inte ens vid övergångsställe.
• Man kan köpa körkort. Kanske har de flesta gjort det
• Kvinnor i Indien skall inte visa benen och axlarna. Bara magar gör inget.
• Muslimska kvinnor går här mycket mer i heltäckande kläder, där bara ögonen syns, än vad vi såg i Syrien och Jordanien.
• Män tar inte gärna kvinnor i hand.
• Män hälsar spontant bara på Hans.
• Män och kvinnor är separerade både i tempel och i kyrkan.
• Det tillverkas otroligt mycket tyger och textilier i Indien. Var och varannan affär har hyllmeter med tyger och kläder i olika kvalitéer, siden, bomull, syntet etc.

 

8 januari

Idag har vi åkt från Pondicherry till Bangalore. En bilfärd på 7 timmar. Först skall vi fixa betalningen till biluthyraren. Han tar inte kort så vi har haft lite problem med att lösa hur vi skall betala. Men vi har ju kontakter i Bangalore och allt har ordnat sig. Vi kör in till ett Toyota-kontor där vi kan betala med kort och biluthyraren får kontanter.

Vi bor på St Marks hotell i centrala Bangalore. Har två stora fina rum och vi är rätt trötta så vi vilar resten av dagen.

9 januari

Idag har vi gått runt lite i Bangalore. Shoppat lite och slappat.

I kväll har vi varit hembjudna till Flemingsons familj på middag. Alltid trevligt att komma hem och se hur man bor i andra länder. Flemingson har hjälpt oss med en hel del. Han låg säkert bakom att vi kunde betala vår biluthyrare med kort. Han hjälpte oss också med simkort, som bara indier kan köpa.

10 januari

Idag blev vi hämtade av Flemingson, som tog ut oss på en liten shoppingrunda.

Maruthi, vår chaufför, ringde och bjöd hem oss. Vi fick tyvärr tacka nej. Vi skall upp tidigt och har inte packat färdigt. Jag har lite dåligt samvete. Det hade varit trevligt, men ibland kan man inte göra allt man vill. Det tar ju också lite tid att ta sig fram i Bangalore. Man kan säga att trafiken är tät och ingen vet hur lång tid det tar att ta sig fram.

I kväll var vi bjudna på cocktail på hotellets takterass. Det var trevligt, fast vi var de enda som var där förutom hela hotellets säljavdelning. Gin tonic med en massa goda tilltugg. Åt sedan en god middag i hotellets matsal. Packade färdigt. Vi skall upp kl. 05.00 i morgon.

11 januari.

Uppe kl 5.00 för transport till flyget. Maruthi hämtade oss punktligt och det tog 40 min till flygplatsen. När vi kom hit tog det ca 2,5 timmar från flygplatsen och in till city.

Inga problem att checka in i Bangalore, men bytet av flyg i Delhi var tufft. Vi hade ca 1 timme på oss och det var precis vi hann. Vi fick springa för att hinna.

2 januari

Igår fick jag (Gunnel) besök av indiska sjukan. Satt på toa med feberfrossa och en spann i knät. När det gått ca 4 timmar tog jag antibiotikatablett, som vi fått utskrivet där hemma. Det tog inte lång stund förrän den hjälpte och magen lugnade ner sig. Nu måste jag ta tabletter i 5 dagar, men det är det värt.

På förmiddagen gick jag (Hans) en liten runda och kunde se en hel del av de palats som ligger i denna by. Bara i denna by med ca 3 300 inv. finns säkert mellan 50 och 100 palats. En del är renoverade på utsidan, en del håller på att falla i glömska p g a inget eller väldigt lite underhåll.

Efter lunch åkte vi söder ut till staden Madurai för att besöka det stora templet Meenakshi Amman Temple.

För att Gunnel skulle komma in i templet var hon tvungen att ha en schal över axlarna. Vi köpte en i affären över gatan, en expedit för att ta fram schal, en expedit för att ge oss ett kvitto, en expedit att betala till och slutligen en expedit för att få ut schalen mot uppvisande av betalt kvittot och som han då stämplade. Gott om arbetstillfällen!!

Inlämning av våra skor innan vi kunde gå in i templet hör till och vi fick även lämna in våra kameror eftersom det var förbjudet att fotografera med kamera med det var okey med mobilkamera inne i tempelområdet, märkligt.

Templet består av tolv stora torn (gopuram) ca 30 m höga och fullt utsmyckade med figurer av gudar, gudinnor, demoner och hjältar. Ett torn i varje väderstreck som är ingångar. Hela tempelområdet är ett mycket stort område. Vi går in genom det södra tornet som är huvudingången. Strax innanför finns ”the Thousand Pillared Hall” med 985 stycken vackert skulpterade pelare och som idag också är ett konstmuseum med många vackra skulpturer i brons.

Tillbaka till hotellet efter mörkrets inbrott. Mörkerkörning i Indien är ett äventyr eller rättare sagt en utmaning. Först skall det nästan bli helmörkt innan man tänder ljuset. Sedan kör var och varannan bil, buss, lastbil och MC med helljuset på. Och så köra på dessa smala vägar utan några linjer och veta att det finns cyklister och gående utan några ljus eller reflexer som går på sidorna.

Vi såg Supermånen på natthimlen som ett orange jätteklot, läste om det i HD på morgonen.

3 januari

Idag gick vår färd vidare till Thanjavur, en stad med ca 230 000 inv.

Efter incheckning på Hotel Gnanam valde vi att stanna inne på rummet med A/C, temperaturen ute mitt på dagen är ca +30 till +32.

Lite senare på kvällen gick vi en runda. Vi bor mitt i smeten, bland alla bilar, MC, människor, oväsen etc. Det är en salig kakafoni av alla som tutar och man kan ju undrar varför det tutas så in i Norden(!).

Var inne och kollade i några klädesbutiker. Alla vi besökte var i 3 våningar, 1:a våning för kvinnor, 2:a vån för barn och 3:e vån för män. Att gå in i dessa affärer är ett sätt att vila öronen från trafikens kakafoni. Efter en dryg timme ute så tål man inte mer oväsen så vi återvände till hotellet.

 

4 januari

Grattis på födelsedagen Gunnel – Puss & Kram!

Efter frukost åkte vi till Brihadishwara Temple som är ett tempel på World Heritage listan.

Templet byggdes mellan år 1003 – 1010 av Rajaraja (king of kings). Det är ett 61 m högt torn och framför tornet ligger en av Indiens största staty av Nandi (Shivas heliga tjur) 6 m lång uthugget från ett stycke sten.

Även här blev Gunnel omringad av kvinnor som ville hälsa och bli fotograferade. Även män i alla åldrar och familjer med små barn ville ta foto med sina mobiler stående runt oss och givetvis selfies. Vi blir fullständigt attackerade av alla som vill ta foto av oss eller tillsammans med oss eller att vi skall ta foto av dem. Alla är mycket glada och vänliga. Mobiltelefoner har de flesta och det tas foto hej vilt.

Vi besökte också Thanjavur’s Royal Palace som var betydligt mindre än i Mysore men ändå intressant. Många fina statyer från runt 1000-talet och även ett museum med många gamla målningar från tidigt 1900-tal bl a som visade London. Där fanns även en kartbok som visade hur världen såg ut efter James Cooks information och även en karta över Sverige, Danmark, Norge och Finland dock inget årtal vad vi kunde se. Scannia = Skåne och Lundhia = Lund var bland annat utmärkt på kartbladet.

5 januari

Dagsutflykten gick idag till staden Kumbakonam.

En stad med 18 tempel där det äldsta uppfördes redan år 886 och vissa är listade på World Heritage. De äldsta templen uppfördes under Choladynastin som härskade i södra Indien fram till 1200-talet och är den dynastin som regerat längst. Choladynastin var på höjden av sin makt under 900- och 1000-talet.

 

Det största templet tillägnas Vishnu och det högsta tornet är 45 m.

Det är förvånansvärt hur vackra alla tempel är på utsidan med all sina figurer i sina lysande färger. Alla dessa torn verkar vara nymålade speciellt om man jämför med hur templen ser ut på insidan. Det är som om det vore två olika värdar.

Det var lugnt och stilla i de tempel som vi besökte, det var inte alls mycket folk så vi kunde utan problem ta oss ända in till den heligaste platsen där människorna offra till Shiva eller Vishnu med hjälp av präster som tar offergåvorna de sista metrarna in till guden.

 

6 januari

Näst sista etappen innan resan avslutas går till Pondicherry, som ligger vid Bengaliska bukten. Pondicherry var under franskt styre ända fram till 1954.

Vi har nu passerat städer vid tre hav, Arabiska sjön, Indiska oceanen och nu Bengaliska bukten.

Under resan hit passerade vi genom många byar där husen var allt från hyddor, små lerhus och lite större hus av cementblock. Ser ganska så primitivt ut på en del ställen och väldigt fint på andra.

Vi stannade till vid en reptillverkning som vi tror var tillverkning av hamparep. Hampan är en ettårig örtväxt där man använder fibrerna för rep och andra delar till bland annat för drogtillverkning. Det kanske var rep av kokosnötsfibrer, vi är lite osäkra.

När vi kommer till hotellet och skall checka in och få vårt rum visar det sig att det inte alls är det rum vi bokat. Vi blir visade ett litet rum utan fönster. Vi klagar, men tyvärr rummet vi bokat är upptaget. Vi är duktigt arga och ber att få tala med managern. Hans ”talar” med henne i telefon. Han får ingen syl i vädret utan hon pratar hela tiden och låter inte honom säga något. Till sist blir han arg och lägger på luren. VI ändrade datum för vecka sedan och nu skyller managern på detta, men hon har inte skrivit i bekräftelsemailet något om att vi måste ändra rum. Till sist fick vi ett mindre rum, men med fönster och en liten balkong på 1:a vån, vi hade bokat 3:e vån. Men vad kan man göra. Vi kan ju inte enkelt byta hotell och det är de mycket medvetna om.

En promenad utefter stranden, som inte är en strand för bad. Den är full av ojämna stora stenblock. Det är betydligt svalare här med havsbrisen jämfört med tidigare städer i inlandet som har varit riktigt varma på eftermiddagen.

Vi åt en lunch och sedan kollade vi lite i olika hantverksbutiker inne i staden.

 

7 januari

Efter frukost besöker vi stadens marknad som sträcker sig utmed båda sidorna på en gata i ca 1 km. Bilar är förbjudna men MC och vespor får köra så det är som vanligt lite av ett kaos, men det funkar om man tar det lite lugnt. Här säljs allt både nytt och begagnat, även sånt som vi trodde var skrot. Gamla mobiler var det gott om, de flesta med spräckt glas men det funkar väl ändå.

Det finns också några rekommenderade affärer (Lonely Planet) så det blev både byxor till Gunnel och två skjortor till Hans.

Vi åt en lunch på en Mexikansk (!) restaurang, det smakade gott. Bakad krabb-enchilada. Det är inte många restauranger, om ens någon, där det serveras alkohol. Här kunde vi få en Margarita utan alkohol men i övrigt enligt samma recept som en riktig. På andra ställen serverar man olika Mocktails istället för Cocktails d v s kända drinkar utan alkohol.

 

Nätet är fortfarande mycket slött överallt dit vi kommer. Så fort vi får ett nät där det går kommer vi att lägga upp bilder.

28 december

Igår var vi och åt på Villa Maya. Supergod mat. Först åt vi stuvad krabba och sedan grillad fisk. Vi satt i trädgården och det var sant att den var fantastisk.

Idag har det varit en lång och trevlig dag.

Vi gick upp 4.30 och åkte iväg kl 5.00, träffade Morison, hans bror Flemingson och en kusin vid 8-tiden på stora vägen utanför en stad/by (svårt att veta vilket det är). De hade planerat en tur till ett naturreservat. Vi lämpade över vårt bagage till deras bil och sen åkte vi alla i ”vår”. Morison, Nancy och deras två barn bor i Helsingborg och är hemma på semester. De har hjälpt oss med tips inför vår resa och nu träffas vi här nånstans utanför Kanyakumari. Den stad som ligger längst ner på Indiens sydspets. Nancy jobbar på IBM Indien och är på ett 3-årskontrakt på IKEA med uppbygnaden av e-handel.

På väg till Tigerreservatet, alla reservat har Tiger i namnet, passerade vi Indien största vindkraftpark. Flera hundra ”väderkvarnar” kanske tusen. Vi passerade också genom ett antal mindre och större byar och ett landskap med stora bananodlingar. På ena sidan om oss tornar bergen upp sig och visar en vacker siluett mot den blåa himlen. Som vanligt såg vi inga djur men skam den som ger sig.

På väg mot toppen av berget var det enorma te- och kaffeodlingar. Vi var uppe på ca 1 300 möh. Vi åt lunch på i ett litet kyffe. Ris och lite kyckling som vi toppade en Masalaomelett helt i Indisk anda. Gunnel och jag fick varsin liten tesked att äta med. Alla andra äter ju som vanligt med högerhanden. Ovanpå plasttallrikarna låg någon typ av papper som när man ätit upp knycklades ihop och kastades – ingen disk.

 

Det hann bli mörkt innan vi var tillbaka och hämtade vårt bagage. På dagen ser det inte ut som om de har speciellt mycket juldekorationer. Julstjärnor hänger det överallt, men inte mer. Men när det blir mörkt, då lyser det upp. Kulörta lampor överallt. Särskilt kyrkorna är helt inklädda i lampor. Och det räcker inte med själva kyrkan utan allt runtom kyrkan är inklätt i tusental, ja kanske tiotusentals kulörta blinkande lampor. Det känns som om den ena kyrkan vill överglänsa den andra. Ibland ser de mer ut som tivolientréer än ett hus för tillbedjan men vacker är det.

Vi körde förbi en ståtlig byggnad belyst i lila färg, som var ett ställe man kan hyra, bland annat för att bjuda in sin familj och vänner vid bröllop. Då rör det sig om ett par hundra gäster och hyran på det stället ligger på 30 till 40 000 kronor. Brudens föräldrar skall dessutom ge en gåva till blivande mannen, gåvans storlek beror på mannens status, utbildning och yrke. Det handlar lite skämtsamt om det ska vara en VW Bubbla eller en Jaguar i gåva, eller så så mycket guld eller en gåva i rena kontanter. Det är dyrt att ha döttrar i Indien.

Efter en mycket trevlig dag checkade vi in på vårt hotell i Kanyakumari ca klockan 21:00 och var då ganska så trötta efter en lång dag.

Vi bor på ett fint hotell nästan ända nere vid beachen. Om vi vaknar i tid och inga moln i horisonten kan vi se solen stiga upp ur havet.

29 december

Vi missade soluppgången, vi får kolla i morgon istället.

Julen är en mycket stor högtid härnere i södra Indien. Man reser och träffar hela familjen som i Indien är riktigt stor.

Kanyakumari är en liten stad, ca 24 000 inv, men nu under julhelg är här massor av turistande Indier. Staden är den sydligaste orten på det indiska fastlandet.

Just utanför hotellet såg vi en kö som i sin hela längd säkert var mer än 1 km lång (!). Kön går till en färja som tar dig till en liten klippö ca 400 m ut i havet där den kände (i Indien) Hinduiske aposteln Swami Vivekananda mediterade mellan 25 till 27 dec 1892.

1970 byggde man här en tempelliknande byggnad. Det är hit alla 10-tusentals (kanske till och med 100-tusentals) hinduer vallfärdar under julen. Vi blev erbjudna att gå före hela denna gigantiska kö genom en specialingång för ”utlänningar”, men vi tackade nej.

Efter en rundvandring tog vi en fika med juice och kaffe. Efter det lite koll i en del hantverksaffärer och till slut blev det en Hinduisk gudinna gjuten i brons, Lakshmi, som härska över rikedom, ljus, visdom etc. Hon är en av de mest omtyckta gudinnorna och finns som ”husgudinna” i många hinduers hem. Snart även i Vallåkra.

Det myllrar som vanligt av människor och ljudnivån här väldigt hög. Tillbaka till hotellet för nu är det varmt ute och på hotellet har vi A/C.

Efter lite svalka på rummet gick vi på eftermiddagen för en lunch, veg spring roll, kaffe och sweet Lassie. Gunnel hade spanat in ytterligare en bronsklocka att hänga upp i vårt uterum så den köptes på vägen tillbaka till hotellet. Nu har vi två stora och fem små klockor att hänga upp, vikt = ca 2 kg!

Sitter nu på rummet och vi läser, skriver och kolla lite på avståndet till nästa stad Chettinad, där vi ska bo. Det är i ett lyxigt gammalt köpmanshem, byggt av en rik köpman tidigt på 1900-talet, som nu har restaurerats till ett boutique-hotell med åtta rum: https://www.sarathavilas.com

Vi har nu fönstret öppet och hör vågorna skölja in mot stranden och även en del ljud från livet utanför.

 

30 december

Det blev ingen soluppgång från havet – moln i horisonten.

Idag är vi medbjudna till en förlovningsfest. Vi ska träffa Morisons familj klockan halv 11, därefter åker vi till festen. Här är ca 200 gäster och vi blir presenterade för många, dock inte alla. Bland gästerna fans folk från Skottland, USA, Sverige (!) och från olika städer i södra Indien.

En förlovningcermoni är nästan lika stort/viktigt som ett bröllop med präster och hela köret. Någon går runt med två brickor med vars en bibel och en ring, en bricka för den blivande bruden och en för blivande brudgummen. Alla fick röra vid bibeln. Någon sorts välsignelse tror jag. Efter att mannen överlämnat en sari till sin tillkommande, som hon går och byter om till, fortsätter cermonin med att de växlar ringar. Sedan får mannen presenter från kvinnans förädrar och vise versa.

 

När cermonin är klar bjuds det på mat som serveras på ett bananblad. Vi två får varsin sked. Det blir 4 – 5 sittning för att alla ska få mat. Under tiden pågår fotosessionen där gästerna ska fotograferas tillsammans med förlovningsparet.

Paret får vänta tills bröllopet med att flytta ihop. Fortfarande är det vanligast att de flytta hem till mannens hus men det håller på att ändras och de kan skaffa något eget istället. Detta är ett arrangerat giftermål. De flesta giftermål i Indien är fortfarande arrangerade av parens föräldrar. Vet inte hur mycket paret har haft att säga till om. Det blivande bruden såg i alla fall glad ut, brudgummen var mer allvarlig.

Sedan blev det besök vid ett vattenfall med massor av badande indier, därefter en snabbt titt på kanal med en akvedukt com gick över en dalgång på ca 50 – 60 meters höjd. Vi promenerade över till andra sidan.

Vi åkte sedan hem till Morisons föräldras hus. Nancy och barnen bor hemma hos Nancys föräldras hus.

Eftersom hoteletl vi bodde på inte kunde fixa vår tvätt fick vi låna tvättmaskinen här istället med hjälp av Morisons mamma.

31 december 

Sista dagen på detta året. För oss började den med ett kyrkobesök kl. 8.00 i Morisons kyrka. På vänster sidan sitter alla kvinnor och på höger sida sitter alla män. Det var ca 75%kvinnor och 25% män. Gudtjänsten varade i drygt 2 tim med en blandning av sång, predikan, kollekt och flera tillfällen för bön där besökarna gick ner på knä på golvet. De är kristna protestanter. Man är mycket religiösa här. Det har ingen betydelse om du är kristen eller hindu. Muslimer ser vi inte så många här.

Nästa besök blev att vi åkte ut någonstans för att träffa en man som bruka dyka upp där. När vi kom till stället så fick vi vänta en stund men sedan kom han. Det han gör är att klättra upp i toppen på en palm ca 20-25 meter och tömmer ett tidigare placerat kärl på palmvatten i sitt medhavda större kärl. Han kan ha 1-4 kärl som han tömmer en gång/dag. Han skär av toppen på en liten ny palmnöt och det som då droppar (sav?) ut samlas upp. Om man lagra vätskan några dagar jäser den till palmvin, eller så stoppar man jäsningen genom att hälla i lite bikarbonat. Det smakade gott.

Han var inte precis ung, men klättrade upp i palmen som en apa. Nerför gled han. Han hade typ en haklapp på bröstet som gjorde att han inte skavde av allt skinn.

Sedan åkte vi till Nancys kyrka, där vi och alla andra medlemmar i kyrkan bjöds på lunch. Ca 400 gäster utspisades med ris och tillbehör därefter två sorters efterrätt och allt på ett palmblad. Vi fick varsin sked att äta med, alla andra åt som vanligt med högerhanden. Det blev många sittningar. Vi blev också visade de stora kärlen som maten lagades i på platsen.

Nu åkte vi till Nancys föräldras hus. Därifrån promenerade vi till deras marker där de idag har 150 gummiträd som ger ca 7 kg rågummi/dag. Varje dag skärs en ny skåra i trädet för att ny sav ska kunna rinna ner i en kopp som töms varje dag. Mannen som skär denna skåra får 1 Rupi/träd och 1 Rupi ca 14 öre, totalt ca 20:-/dag.

På kvällen efter mörkrets inbrott åkte vi en runda för att kolla och fotografera alla helt fantastiska ljusdekorerade kyrkorna i de närmsta byarna, blinkande, pulserand, sekvensstyrda slingor, olika motiv och andra upptänkliga kombinationer av lampor i regnbågens alla färger. Helt sagolikt!

Vi tackade nej till att följa med på midnattsmässan eftersom vi ska upp tidigt imorgon, tänkte åka redan klockan 6 till nästa ställe.

1 januari 2018

Idag har vi en tripp på ca 340 km till nästa ställe.

Efter drygt 20 mil stannade vi vid ett berömt tempel i byn Tirupurakundram. Templet ligger vid foten av ett litet berg och är sedan uthugget inne i berget med 420 trappsteg uppåt . Som vanligt massor med folk så trängseln är enorm.

Templet är ett av sex tempel där hinduerna tillbedjer Shivas son Lord Muruga som är en krigsgud. Templet är från 500-talet.

När vi sedan kör vidare så säjer vår chaffis att inte kan hitta hotellet på sin mobils GPS vilket vi tyckte var konstigt, men säjer han så så är det väl så. Byn vi ska till ligger riktigt ute på landet så det blir många stopp och han frågar om vägen ett flertal gånger så det kommer att ta lång tid att komma fram. Han visar sin mobil att hotellet inte kan hittas av GPS:en och då ser jag att han stavat fel på Hotellets namn (!&€#!). Nu hittar han hotellet och vi blir lite lugnare. Vägarna när man kommer ut så här på landsbygden är riktigt dåliga på sina ställen. De lokala bussarna som trafikerar här körs av riktiga marodörer som inte tar hänsyn till några andra trafikanter.

Hotellet inryms i ett gammalt palatsliknande handelshem, som byggdes 1905. Nu har det renoverats med varsamma händer av två franska Arkitekter och öppnades som hotell med 8 rum. Hotellet öppnades i december 2010.

Det finns ett flertal palats i detta området, Chettinad som består av 75 byar, som nu väntar på att komma in på UNESCO World Heritage listan och med hjälp av olika fonder från olika håll i världen håller nu också andra palats på att renoveras.

Vårt hotell, Saratha Vilas, ligger i byn Kothamangalam och ger en glimt hur palatsliknande det var för drygt 100 år sedan när det byggdes. Det var inget som var för dyrt att köpa in, teak från Burma, Italiensk marmor, Indiskt Rosenträ, stål från England och konst och skulpturer från hela världen.

 

 

 

21 december (forts)

Nu har vi checkat in på Blackberry Hill. Resorten ligger på en brant. Vi får åka med ”buggie” på en serpentinväg ner till vår bungalow, som är ett litet hus i tre våningar, med ett stort rum på varje våning. Vi bor på översta våningen och har en slående utsikt. Många kullar eller små berg med teodlingar överallt.

22 december

Idag börjar vi med ett besök på Munna Winter Flower Show. Vi trodde vi skulle få se många för oss exotiska blommor men nästan alla blommor var sådana som vi har hemma. Antingen som krukväxter eller ute i trädgårdarna, men det var mycket fint arrangerat.

Efter ett besök på Turistbyrån bestämde vi oss att besöka en tefabrik. Sista biten på vägen dit skulle vi inte kalla för väg, mer som en grusbelagd skogsväg. Jag blev efterhand fundersam om vi var på rätt väg men plötsligt dök fabriken upp och det var ca 10 bilar på parkeringen. hela vägen gick genom enorma teodlingar på kullarna som vi slingrade oss igenom.

Fabriken hade 450 anställda och arbetet pågick 6 dagar i veckan. Produktionen till färdigt te sker genom förtorkning (ca 1 000 kg åt gången), fermentering, malning till rätt storlek av tebladen och sist avskiljning av ”stabbarna” genom siktning. Stabbarna säljs lokalt resten går på export.

Här tillverkar man grönt, svart och högsta kvatiten vitt te.

 

23 december

På förmiddagen åkte vi ner till Munnar City. Det är spännande/intressant att promenera i detta myller av människor, motorcycklar, bussar, Tuck-Tuck och andra bilar. Gunnel hittade ett par fina örhängen, typisk Kerala design. Här kan man köpa det mesta, levande kycklingar eller slaktade på plats, fantastiskt vackra blomstergirlanger i alla färger, grönsaker, kryddor osv. Man delar också ut SIM kort gratis, men det gäller bara om man är Indier.

 

Vi tog också en fika, en kopp te, en kopp kaffe och en bit morotskaka, som kostade Rs. 33 = 4:60. Inte så värst dyrt, eller hur …?

På eftermiddagen blev Gunnel väl omhändertagen med olika slags massage i två timmar.

 

24 december (Julafton)

Idag har vi en ”latedá”, som Gunnel bruka säja. Läsa i våra böcker, ringa och meddela när vi kommer till nästa ställe, som ligger i Backwater. Även förbereda lite packning igen, det var ju några dagar sedan vi packade upp. Ikväll är det Julmiddag med mingel och vin (?), upptädande och sedan julbuffé.

På detta stället kan vi inte köpa alkohol, varken i restaurangen eller någonannastans. Men med kontakter så kan killarna här ordna lite öl som levereras till rummet. En stor stark Kingfisher (600 cl) kostar Rs. 250 istället för ca 160. Vi får betala lite extra för transporten från Munnar upp hit till Blackberry Hills.

På många ställen kan man bara köpa alkohol i speciella ”affärer” som har öppet mellan kl. 18.00 och 20.00. Genom en gallerförsedd öppning, så det blir lite kaos och trängsel till max.

När vi bodde i Coimbatore åkte jag med killen som skötte huset på hans Vespa och handlade en öl. Coimbatore är en stad med ca 1,2 milj invånare, jag antar att finns ett antal såndana ”hål i väggen” där man säljer alkohol.

 

25 december

Idag går färden vidare till Backwater.

Först lite om Julaftonens firande. Vid halv sju på kvällenoch utanför stod tomten med ett litet följe. De dansade och sjöng, hellre än bra.

Personalen här är mycket trevlig. Alltid med ett leende på läpparna och pratar gärna med oss. Vi fick varsin tomteluva och en fruktkaka. Därefter bjöds vi ner till terassen. Där fick välkomstdryck och lite grillat samtidigt som vi fick se skuggdockteater som spelas med figurer utskurna i läder bakom en upplyst skärm. Spelet var vackert men 1 timme var i längsta laget när man inte förstår vad de sa. Detta skådespel har anor som går tillbaka 2 000 år just härifrån Kerala.

Sedan bjöds det på julbuffé, som var minst lika dignande som hemma. Under tiden underhölls vi av tre musikanter på cittra, flöjt och trummor. En fin julaftons kväll.

Vägen ner till kusten är minst lika vacker som upp till höglandet. Idag var det helgdag och mycket trafik. Många åker upp till bergen. De flesta affärer var stängda. Här finns det många kristna och det ser man inte minst på alla kyrkor.

Efter en lång dag var vi framme vid vårt boende som ligger en bit söder om huvudorten Alappuzha. Med Maruthi´s (chaffisen) GPS så verkade det ganska enkelt, men icke, GPS visade korrekt plats men att hitta huset var omöjligt. Vi frågade en kille och han visste inte var huset låg. Vi hade bara en bild med namn på huset. Maruthi ringde och fick en reda på hur vi skulle åka. Efter en bit så mötes vi av värdfolket (Martin med fru) som visade vägen till flodkanten. Det gick nämligen inte att köra fram till deras hus utan vi fick packa ut våra grejor och ta båt över floden till huset.

Väl framme fick vi lunch vilket smakade bra efter en lång resa. Värdfolket stod och tittade hela tiden på när vi åt. Lite jobbigt att äta inför publik. Men de menar väl. De är väldigt vänliga och rara. De känns lite blyga.

Hela Backwater området består av en stor flod som rinner ut i havet i Alappuzha. Det liknar ett delta med massor av ”landtungor” där folk har byggt sina hus och där de flesta än i dag livnär sig som farmare och daglönare. Så det är ett virrvarr av vattenvägar som skulle kunna liknas vid kanaler, där de stora vattenvägarna bl a trafikeras av kommunala färjor. På de mindre vattenvägarna gäller kanot och mindre motorbåtar. På några ställen korsas floden av en bilfärja modell udda. Det går att köra bil och motorcyckel på vissa ställen men viktigaste transportmedlet är båt.

Huset som vi bor är mycket fint och ca 100 år gammalt. Det är Martins farfar som byggt det. Huset är så välbevaret och genuint och med en mycket vacker trädgård att det har spelats in flera spelfilmer med huset som kuliss. Detta hus är i en klass för sig jämfört med andra hus i området som består av allt från sjabbiga små hus till lite större hus.

Här finns gott om mygg! vilket vi märkte när vi gick en kvällsrunda på den stig som går utefter de hus som ligger närmast. Myggen är en ännu större plåga under regnperioden.

Kerala är en väldigt grön delstat, som har ett fantastiskt landskap som domineras av ris-och kaffeodlingar, mango-, banan- och papayaträd, teodlingar och massor med kokospalmer.

Det är en rätt liten delstat i Indien, bara lite större än Jämtland, men ca 35 miljoner invånare och gör att här är väldigt tätbefolkat. Du ser folk överallt hela tiden. Kerala har landets lägsta barndödlighet och läskunnigheten är landets högsta, ca 94%. Genomsnittet brukar annars ligga på ca 39%.

Kerala är en väldigt organiserad delstat, som har ett starkt kommunistiskt styre och välutbyggd social sektor. Det starka stödet till kommunismen ser vi inte minst när vi åker genom byar och städer. Överallt ser vi de röda flaggorna med hammaren och skäran.

 

26 december

Tidigt på morgonen åkte vi ut med husets motorbåt och hämtade upp Martins brorson Josh. Josh berättade en hel del om livet i Backwater.

Fiskarna med sina nät som de lägger ut på natten, olika fångstgrejor som sänks ned i vatten med en bit kokos som bete. Hur man hämtar upp dy från botten som bl a anväds vid plantering av Kokospalmer och Bananträd. Djupet i floden är ca 5 – 6 m så man använder en platform nersänkt till hälften. Man dyker utan några hjälpmedel och hämta upp dyn, lägger det på plattformen sen dyker man ner igen och hämtar upp det till en kanot modell större, tufft.

 

Vi åker genom kanalerna och ser hur invånarna gör sina morgonbestyr vid vattnet. Man borstar tänderna, tvättar sig och många tvättar kläder nu på morgonen. Det är mycket intressant att komma lokalbefolkningen så nära.

Man tappar Kokospalmen i toppen på en vätska som är palmvin och som idag säljs på av staten godkända barer här i Backwater. Mer alkohol i vinet när det tappas på kvällen.

Vi besökte en familj som hade tre dammar, där man föder upp räkor och karpar. Paret är idag pensionärer och uppfödningen är inte så stor som den har varit. Karparna måste matas med en säskilts sorts blad och att köpa in blad och hyra in daglönare är alldeles för dyrt tyckte de så de driver det mest för eget bruk idag.

På eftermiddagen såg vi fiskare som hade satt ut ett nät i en cirkel (nätets längd 150m). Efter att gått en runda såg vi att fiskarna höll på att vittja nätet. Martin körde oss över floden till andra sidan för att kolla fångsten. Massor med småfisk, typ Mört, ett flertal större fiskar ca 3 – 5 dm långa och några bamsefiskar. Fisken säljs på fiskmarknaden imorgon.

Det är stor skillnad på temperaturen här vid havsnivån och uppe i bergen Munnar (1 200 – 1 500 möh), mycket mycket varmare här.

 

27 december

Idag lämnade vi Martin och hans familj och deras fina hus. En trevlig upplevelse att bo så här nära med en familj.

Vägen är som vanligt fylld av bilar, vespor och gångtrafikanter. Man kör precis hur som helst och det är konstigt att det inte sker fler olyckor. Att ha möte är inget hinder för att köra om.

Plötsligt ser vi en prossesion med säkert 1 000 personer som promenerar i tre led på vägens vänstra sida. Alla är kvinnor och klädda i gula saris och gula hattar, väldigt manifikt. De är på väg till ett närliggande tempel för att fira en födelsedag för en Profet, som dock dog för fler hunda år sedan.

Resan till Trivandrum tog ca 4 timmmar. Vi gjorde ett fikastopp på Indian Coffee House. Denna kjedja av kaféer är lite speciell. Startade på tidigt 40-talet stängdes sedan ner på 50-talet men har sedan öppnats igen efter påtryckningar. Kaféerna ägs och drivs av de som jobbar i respektive kafé, vilket är lite unikt. Servitörerna bär en stärkt vit påfågelliknande hatt och vita kläder.

Väl framme i Trivandrum besökte vi staden kända tempel, Shri Padmanabhaswamy Tempel, som är 260 år gammalt och det är bara Hinduer som får gå in i templet.

Har nu checkat in på vårt boende, bokat via Airbnb. Ett riktigt fint rum med både A/C och takfläkt. Ikväll ska vi åka och äta på en lite finare restaurang, Villa Maya. I Lonely Panet beskrivs stället som att det är mer en upplevelse än restaurang. Restaurangen är i ett manifikt Hollänskt 1700-tals mansion med en fantastisk trädgård.

18 december

Vi avslutade vår vistelse i Mysore med en sagolik upplevelse. Pampiga Mysore Palace och alla byggnader runtomkring var upplysta med 10 000-tals lampor. En helt fantastisk upplevelse med alla upplysta byggnader mot den mörka nattbakgrunden.

När vi nu närmar oss nästa ställe, Jungle Hut så kör vi i djungelområde med vilda djur. Vägen är mycket smal och vid möten får en eller båda bilarna ha ena hjulparet utanför asfalten och för att ytterligare försäkra sig om att inte köra för fort så har man asfalterade vägbullor varje ca 100:e meter. Sedan har de nästan ”klätt” vägkanten med varningsskyltar. Förbjudet att stanna! Förbjudet att ha picknick!  Förbjudet att fotografera! Förbjudet att mata de vilda djuren! Stör inte de vilda djuren! Förbjudet att ta selfies! (”med djuren” i små bokstäver)

Efter ca 1 timme kommer vi till en by där det vimlar av jeepar och chaufförerna står mitt i vägen och försöker stoppa bilar och erbjuda sina tjänster om att köra personer på djungelsafari. Senare fick vi vet att dessa jeepar är olagliga att köra med i djungeln, vid upptäckt blir det böter till de som åker och chauffören åker i fängelse några dagar. Men det är ändå stor business. Det enda tillåtna sättet att komma ut i djungeln är via de två statliga stationer som finns i området, Mudumalai eller Bandibur Station som har bussar eller jeepar.

Efter incheckning Jungle Hut, som ligger vid foten av en bergsrygg som är ett par hundra meter hög. Med bambu och andra exotiska träd i området så är det ett vackert ställe. Vi fick inte det rum vi bokat men efter lite disskusioner med ägarna så kompenserade de genom att uppgradera från halfboard till fulboard, vilket vi sa okey till.

På eftermiddagen åkte vi till Mudumalai Station för att ta en safaritur med buss. Detta var det absolut sämsta besök i en Nationalpark vi nånsing gjort. Rundturen varade 1 tim och vi fick sitta i en gammal skolbuss (15 vuxna och några barn), betänk benutrymmet och att fönstren gick att öppna minimalt.

Det gjorde egentligen inget för vi såg inte mer än ca 10 rådjur. Så illa kan det bli ibland. På väg tillbaka till Jungle Hut såg vi 2 elefanter och några vackra påfåglar, lite kompensation.

Middag klockan halv 9, mörkt ute sen länge men nu har juldekorationerna kommit upp med blinkande ljus i träden och julgranen i restaurangen blinkade också i olika färger

19 december

Klockan ringde halv 6 i morse. Vi hade bokat en Bird Walk med en guide från trakten. Vi hann med en kopp kaffe innan han kom. Promenaden var väl ganska okey, lite småfåglar, rådjur och även Black Bock. Vi gick i ett vackert och kuperat landskap och betydligt trevligare än safarituren igår.

Skön massage på eftermiddagen och sedan bara njöt vi av dagen i solens varma strålar. Vädret är ungefär som svensk högsommar, lagom varmt. Besökare som ankor, kossor, apor och rådjur kommer in på området.

Stället ägs av ett par, som tagit över efter mannens föräldrar. Pappan hjälper också till. Han ansvarar nog för att locka gästerna att äta. Maten är mycket god och han övertalar en att äta både det ena och andra. Vi bor i små stugor utspridda i området och får inte gå ut själv på kvällen. Man har inget stängsel runt området och det kan komma farligare djur än rådjur. Här kommer ibland också elefanter in. Möjligen smyger det en tiger runt, vem vet.

Det är lite underligt det där med män och kvinnor här. På flyget framför oss satt ett par, mannen i mitten och hans fru vid fönstret. Det kommer en kvinna och skall sätta sig på ytterplats. Då byter mannen och hans fru plats, så att frun sitter sidan om kvinnan. Idag när vi skulle ha massage ville inte kvinnan som masserade mig massera Hans utan det kom det en kille och gjorde.

20 december

Idag har vi åkt en lite längre sträcka, från Jungle Hut till Coimbatore, där vi mellanlandar en natt. Vi har åkt över en bergskedja (Western Ghats) på serpentinvägar upp till 2250 meters höjd. Det gäller att inte ha svagt hjärta när man åker här. Man kör om precis hur som helst, att det är mitt i en hårnålskurva spelar ingen roll. Här som överallt annars är det mycket folk. Naturen är vacker. Mycket grön skog med stora träd, många teplantage, bananodlingar och kokospalmer. Det är rätt dimmigt och disigt, men på toppen lyser solen. Här ligger små färgstarka byar/städer på bergssidorna.

Vi ser många skyltar med ”non plastic zon”. Man försöker ersätta plast med annat material, Bl a får man ofta kassar av tyg i affärerna. Här är man före Sverige. 

Vi stannade till i en by och gick utmed huvudgatan i byn. Där finns många olika små affärer och det är kul att stanna och prata med folk. Många kan engelska och är mycket vänliga och trevliga.

 

Nu har vi checkat in på vårt rum, som vi hyrt via Airbnb. Huset ligger i ett villakvarter och ägaren hyr ut två rum. Mycket ordinärt, men helt OK. Vi betalar knappt 400:- SEK för det och då ingår frukost.

Killen som sköter stället fixade middag till oss. Alltså han tog sin vespa och körde och köpte hämtmat. Vi bjöd vår chaufför, Maruthi. Maten var god och det är trevligt att sitta och prata lite. Maruthi drack inte öl utan rejält utspädd whiskey till maten. Olika vanor.

21 december

Idag har vi åkt till Blackberry Hill Retreat & Spa, där vi skall tillbringa julen. Vägen hit gick först genom två naturreservat men tyvär ingen skymt av vilda djur denna gången heller om man inte räknar med de små apor som syns lite var stans utefter vägen.

Här finns massor av teplantage. Vägen slingrade sig genom plantagen och skogen. Mycket kuperat och många hårnålskurvor och med den trafikdiciplinen man har här kan ni ju ana hur trafiken var. Som högst var vi uppe på 1800 möh. Det måste vara svårt att plocka teet då teet växer på branterna. Det är bara rätt upp och ner.

Vi åkte genom ett stort område med Sandelträd. Området var inhägnat med högt stängsel med taggtråd på toppen. Sandel wood betingar idag ett stort värde, används till bl a möbler, souvenirer, tvål och olja.

Här är sanslöst vackert med alla träd och vackra blommor, som är insprängda i teplantagen. Vi ser riktigt stora Julstjärnor, Änglatrumpet i massor och andra färgstarka blommor.

 

Hela Munnardistriktet består av 22 olika teplantage, som ägs både som kooperativ och av privata företag. Här måste finnas flera miljoner tebuskar på slänterna. Undrar hur många personer som behövs för att bärga en skörd som vad vi tror sker i maj månad.

I Kerala, som denna stat heter, är Kommunistpartiet starkt och styr politiken. I ett antal byar kunde vi se massor med politisk reklam och akiviteter.

15 december

Vid 9-tiden kom en kille med ett SIM kort. La in SIM kortet i den rosa Sony Ericson-mobilen, modell äldre. Det funkade utmärkt. Nu kan vi ringa i Indien för ca 15 öre/min istället för 20:-/min, som det kostar med vårt svenska kort. Skillnad!

Efter en indisk frukost bestämde vi oss för att åka till ett shoppingcenter. Indisk frukost på gatan är inte så lätt att förstå när man läser menyn. Lite lättare att peka på något som ser gott ut, men som man inte vet hur det smakar. Vi beställde en Butter Dosa och 2 st av något annat. Butter Dosan smakade ok men det andra var väl ingen höjdare precis, ganska så spicy.

Med tanke på den massiva smogen som är här ville vi gärna åka en taxibil istället för en Tuc-Tuc. Trafiken här i Bangalore är ett inferno av Vespor, MC, Tuc-Tuc, bilar, transportfordon i olika storlekar och bussar.

För att få tag i en taxi måste man ha en app i sin smartphone vilket vår Sony Ericson inte är. Vi fick hjälp av några killar, som jobbar (IT) i huset där vi bor. Taxin kom och vi åkte iväg till ett shoppingställe som heter UB City Mall – Super Super Lyx i alla affärerna i 4 våningar. Alla kända lyxprodukter man kan tänka sig. Det blev bara fönstershopping.

Vidare till nästa Mall och det fick bli med en Tuc-Tuc. En kille kom och erbjöd sig att köra oss för 20 Rs. Det var ett bra pris, men när vi skulle köra så började han snacka om att vi först skulle göra ett stopp i hans väns affär. Vi tackade nej. Fick tag i en annan Tuc-Tuc för 100 Rs och åkte iväg.

Detta var ett shoppingställe i 4 våningar och helt andra priser på allt, dvs normala indiska priser. Gunnel köpte 2 indiska dresser och matchande öronhängen. Sedan Tuc-Tuc till en Supermarket för att handla lite frukost till nästa morgon som vi tänkte äta i ”vår” lägenhet.

Tuc-Tuc hem till vår lägenhet för endast 100 Rs, det lät lite billigt men okey. Jag visade honom adressen så han borde veta vart vi skulle. Men efter en stund vissade det sig att han inte visste han var vi bodde. Jag (Hans) blev lite orolig. Jag gillar inte när jag inte vet var vi är, speciellt i en stad med ca 11 miljoner invånare. Till slut ringde jag kontaktpersonen där vi bor. Jag är evigt tacksam att vi har vänner i en 11 miljonersstad och ett indiskt sim kort.
Efter samtalet lyckades drivern hitta vår adress, men han ville ha 100 Rs extra och det fick han. Jag hade gärna betalt honom 500 Rs för att komma hem.
I morgon halv åtta kommer vår chaffuör och vi åker nu vidare till Mysore.

16 december

Första stoppet strax utanför Mysore blev Sultanens sommarpalats. I Indien är det alltid dyrare entré för oss utlänningar, här kostar det 15 Rs. för Indier och 200 Rs. för oss.
På vägen in blev Gunnel omringad av skoltjejer som ville hälsa och bli fotograferade tillsammans med henne.

Sultanen i detta område hade sin storhetstid i slutet av 1700-talet innan Engelsmännen invaderade Indien i början av 1800-talet.

Sedan åkte vi Chamundeshwari Tempel som ligger 300 m upp i Chamuni hills med en vacker utsikt över Mysore, där var alldeles för mycket folk så vi bestämde att åka hit igen imorgon.

Vi besökte också en sidenfabrik. Vi gick först en runda i fabriken. Mycket oväsen och där jobbade man utan hörselskydd. Ett ställe som vi inte fick gå in i var där man rullade upp äkta guldtråd på spolar. Hela rummet var inklätt med nät, så det gick bra att titta igenom.

I shopen kunde man handla olika silkeskvaliteter med mer eller mindre guldbroderier. De flesta i längder på 5,5 -6,5 m avsedda att sy en Sari av. Priset var ca 400:-SEK/meter och det var toppkvalitet. Vi titta på ett tyg med fina guldbroderier som kostade 100 000 Rs. = ca 15 000:-. Gunnel köpte inte det. All silke här i Mysore tillverkas av silke, som silkesmaskar i området häromkring spunnit.

Nästa besök blev Mysore Palace som är turistmålet nr 1 och som räknas som en av de tjusigaste kungliga bygnaderna i Indien vilket vi kan hålla med om.

17 december

Idag åkte vi upp till Chamundeshwari Temple, som ligger på en ca 300m hög topp. Överallt är det mycket folkmånga skolbarn. De flesta klädda i fina skoluniformer, modell Indien. Jag har börjat förstå hur det är att vara kändis. Överallt där vi går är vi uppmärksammade av ungdomarna som vill ta i hand och ta en selfie tillsammans med oss. De är mycket trevliga och glada och det är rätt kul, men ibland kan det bli lite för mycket.

Efter tempelbesökt åkte vi ut på landet till ett annat tempel. Vi fick se många fält med risodlingar och sockerrörsodlingar. Det är väldigt bekvämt att ha en bil till förfogande.

Sen blev det ett besök på marknaden i Mysore, som är mycket gammal. De säljer mest blommor, frukt, sötsaker, husgeråd och lite annat. Inget turistiskt alls.

Nu sitter vi på hotellets ute-restaurang och fikar. Här är lagom varm och behagligt. I kväll skall vi gå och titta på när de belyser Mysore Palace, vilket de gör bara på söndagar och helgdagar.

14 december

Efter en lite jobbig flygresa är vi nu i Bangalore. Resan hit var ju lite strulig. Först gick den inte att checka in on-line utan det fick vi göra på Kastrup. Sen fick vi vänta mer än 1 timme på planet innan vi kom iväg. De hade bara 2 som kunde lasta i vårt bagage så det tog lite tid.

Väl i luften fungerade inte min lampa och TV-skärm och gick inte att fixa. Det gjorde iof inte så mycket.

Vi mellanlandade i Delhi och där måste vi hämta ut vår bagage för att sedan checka in det igen, men först måste vi genom immigrationskontrollen. Mycket folk och det tog oss två timmar och när vi väl skulle hämta ut vårt bagage hittade vi inte det. Det var plockat åt sidan eftersom det tog så lång tid innan vi kom till bagagebandet. Fick vårt bagage och checkade in till flyget till Bangalore. Allt som allt tog det 2,5 timme. Tur att de ändrat tiderna till vårt flyg, så vi hade gott om tid i Delhi.

Väl framme på flygplatsen i Bangalore hämtade vår kommande chaufför, Maruthi, oss och körde oss dit vi skall bo. Normalt skall det ta ca 40 min från flygplatsen, men idag tog det ca 2,5 timme. Som ni kan förstå gick det inte fort och var rätt frustrerande till sist.

Men när vi väl kom fram fick vi en trevlig lägenhet. Allt finns här och ligger i ett hyreshus på 4:e våningen. Bra val vi gjort.

Vi sov länge idag och sedan började det igen. Vi skulle hämta ut kontanter från ATM. Först fungerade inte apparaten, sen går det inte att ta ut mer än INR 10 000 om dagen, ca 1 300 SEK. Men vi har mer än ett kort så om vi behöver kan vi ta ut mer. Innan dess så åt vi en enkel indisk frukost, lite annorlunda än hemma. Nåt som också är annorlunda än hemma just nu är att vi har en skön högsommarvärme på ca 26 grader.

Nästa strul är att vi tänkte köpte ett indiskt simkort. Men när vi väl hittat en butik som säljer kort gick inte det att köpa om vi inte hade ett indiskt id-kort. Det gick inte med pass. Så iväg till nästa butik, där det skulle gå. Men inte. Det är så att du måste ha ett indisk id-kort för att köpa ett indiskt sim-kort. Det har regeringen bestämt. ”Har ni ingen indisk vän”, frågade expediten. Jo, men just nu bor han i Sverige. OK, vi har ett telefonnr till vår indiske vän Morisons bror, som bor i Bangalore. Ringde till honom. Han var inte i stan just nu, men skulle kontakta en vän som skall ta kontakt med oss och försöka att hjälpa oss.

Vi har gått runt lite i närheten där vi bor. Ätit och fikat lite och nu sitter vi och väntar på ett sms från vännen, som skulle kontakta oss om sim-kortet.

Fick just ett telefonsamtal från Morisons bror. Han har köpt sim-kort till oss och ser till att någon kommer och lämnar det till oss i ”vår” lägenhet. Supersnällt. Vi är väldigt tacksamma för våra indiska vänner, som hjälper oss när vi behöver det.

Nu går Hans och köper en flaska vin och lite tilltugg!!!

I morgon bär det iväg. Jag har inte packat färdigt. Som vanligt är det jättejobbigt. Har väldigt svårt för att begränsa mig och bestämma vad jag skall ha med. Mycket är ju bra att ha. Jag började för ett par dagar sedan och Hans började i eftermiddag. Nu är vi i stort sett klara och skall slappa resten av kvällen. Gert kör oss till Landskrona i morgon eftermiddag där vi tar tåget till Kastrup.

Vi åker med tåg till Kastrup. Skulle sätta in pengar på mitt JoJo kort, men inte var det så enkelt. I somras satte vi in 100:-, som vi inte använt och då går det inte att sätta in en gång till över nätet. Då måste vi först åka någonstans så att de 100:- kronorna kommer in innan vi kan sätta in mer pengar. Vi fick åka in till Knutpunkter för att fixa detta.

När vi skall checka in över nätet går inte detta. Har nu försökt sedan igår och fortfarande får jag många konstiga svar, som att bokningen inte finns etc. Men jag kan gå in och boka platserna, där är det inga problem. Om det inte lyckas att checka in över nätet får vi väl göra det på Kastrup. Vi ringde till AirIndia i Köpenhamn och fick reda på att det inte går att checka in via webben, då vi skall mellanlanda i Delhi för att fortsätta till Bangalore. Tack för det. Hade varit bra om informationen hade visats när vi försökte  checka in. Det hade sparat oss många timmar.