Månad: december 2017

21 december (forts)

Nu har vi checkat in på Blackberry Hill. Resorten ligger på en brant. Vi får åka med ”buggie” på en serpentinväg ner till vår bungalow, som är ett litet hus i tre våningar, med ett stort rum på varje våning. Vi bor på översta våningen och har en slående utsikt. Många kullar eller små berg med teodlingar överallt.

22 december

Idag börjar vi med ett besök på Munna Winter Flower Show. Vi trodde vi skulle få se många för oss exotiska blommor men nästan alla blommor var sådana som vi har hemma. Antingen som krukväxter eller ute i trädgårdarna, men det var mycket fint arrangerat.

Efter ett besök på Turistbyrån bestämde vi oss att besöka en tefabrik. Sista biten på vägen dit skulle vi inte kalla för väg, mer som en grusbelagd skogsväg. Jag blev efterhand fundersam om vi var på rätt väg men plötsligt dök fabriken upp och det var ca 10 bilar på parkeringen. hela vägen gick genom enorma teodlingar på kullarna som vi slingrade oss igenom.

Fabriken hade 450 anställda och arbetet pågick 6 dagar i veckan. Produktionen till färdigt te sker genom förtorkning (ca 1 000 kg åt gången), fermentering, malning till rätt storlek av tebladen och sist avskiljning av ”stabbarna” genom siktning. Stabbarna säljs lokalt resten går på export.

Här tillverkar man grönt, svart och högsta kvatiten vitt te.

 

23 december

På förmiddagen åkte vi ner till Munnar City. Det är spännande/intressant att promenera i detta myller av människor, motorcycklar, bussar, Tuck-Tuck och andra bilar. Gunnel hittade ett par fina örhängen, typisk Kerala design. Här kan man köpa det mesta, levande kycklingar eller slaktade på plats, fantastiskt vackra blomstergirlanger i alla färger, grönsaker, kryddor osv. Man delar också ut SIM kort gratis, men det gäller bara om man är Indier.

 

Vi tog också en fika, en kopp te, en kopp kaffe och en bit morotskaka, som kostade Rs. 33 = 4:60. Inte så värst dyrt, eller hur …?

På eftermiddagen blev Gunnel väl omhändertagen med olika slags massage i två timmar.

 

24 december (Julafton)

Idag har vi en ”latedá”, som Gunnel bruka säja. Läsa i våra böcker, ringa och meddela när vi kommer till nästa ställe, som ligger i Backwater. Även förbereda lite packning igen, det var ju några dagar sedan vi packade upp. Ikväll är det Julmiddag med mingel och vin (?), upptädande och sedan julbuffé.

På detta stället kan vi inte köpa alkohol, varken i restaurangen eller någonannastans. Men med kontakter så kan killarna här ordna lite öl som levereras till rummet. En stor stark Kingfisher (600 cl) kostar Rs. 250 istället för ca 160. Vi får betala lite extra för transporten från Munnar upp hit till Blackberry Hills.

På många ställen kan man bara köpa alkohol i speciella ”affärer” som har öppet mellan kl. 18.00 och 20.00. Genom en gallerförsedd öppning, så det blir lite kaos och trängsel till max.

När vi bodde i Coimbatore åkte jag med killen som skötte huset på hans Vespa och handlade en öl. Coimbatore är en stad med ca 1,2 milj invånare, jag antar att finns ett antal såndana ”hål i väggen” där man säljer alkohol.

 

25 december

Idag går färden vidare till Backwater.

Först lite om Julaftonens firande. Vid halv sju på kvällenoch utanför stod tomten med ett litet följe. De dansade och sjöng, hellre än bra.

Personalen här är mycket trevlig. Alltid med ett leende på läpparna och pratar gärna med oss. Vi fick varsin tomteluva och en fruktkaka. Därefter bjöds vi ner till terassen. Där fick välkomstdryck och lite grillat samtidigt som vi fick se skuggdockteater som spelas med figurer utskurna i läder bakom en upplyst skärm. Spelet var vackert men 1 timme var i längsta laget när man inte förstår vad de sa. Detta skådespel har anor som går tillbaka 2 000 år just härifrån Kerala.

Sedan bjöds det på julbuffé, som var minst lika dignande som hemma. Under tiden underhölls vi av tre musikanter på cittra, flöjt och trummor. En fin julaftons kväll.

Vägen ner till kusten är minst lika vacker som upp till höglandet. Idag var det helgdag och mycket trafik. Många åker upp till bergen. De flesta affärer var stängda. Här finns det många kristna och det ser man inte minst på alla kyrkor.

Efter en lång dag var vi framme vid vårt boende som ligger en bit söder om huvudorten Alappuzha. Med Maruthi´s (chaffisen) GPS så verkade det ganska enkelt, men icke, GPS visade korrekt plats men att hitta huset var omöjligt. Vi frågade en kille och han visste inte var huset låg. Vi hade bara en bild med namn på huset. Maruthi ringde och fick en reda på hur vi skulle åka. Efter en bit så mötes vi av värdfolket (Martin med fru) som visade vägen till flodkanten. Det gick nämligen inte att köra fram till deras hus utan vi fick packa ut våra grejor och ta båt över floden till huset.

Väl framme fick vi lunch vilket smakade bra efter en lång resa. Värdfolket stod och tittade hela tiden på när vi åt. Lite jobbigt att äta inför publik. Men de menar väl. De är väldigt vänliga och rara. De känns lite blyga.

Hela Backwater området består av en stor flod som rinner ut i havet i Alappuzha. Det liknar ett delta med massor av ”landtungor” där folk har byggt sina hus och där de flesta än i dag livnär sig som farmare och daglönare. Så det är ett virrvarr av vattenvägar som skulle kunna liknas vid kanaler, där de stora vattenvägarna bl a trafikeras av kommunala färjor. På de mindre vattenvägarna gäller kanot och mindre motorbåtar. På några ställen korsas floden av en bilfärja modell udda. Det går att köra bil och motorcyckel på vissa ställen men viktigaste transportmedlet är båt.

Huset som vi bor är mycket fint och ca 100 år gammalt. Det är Martins farfar som byggt det. Huset är så välbevaret och genuint och med en mycket vacker trädgård att det har spelats in flera spelfilmer med huset som kuliss. Detta hus är i en klass för sig jämfört med andra hus i området som består av allt från sjabbiga små hus till lite större hus.

Här finns gott om mygg! vilket vi märkte när vi gick en kvällsrunda på den stig som går utefter de hus som ligger närmast. Myggen är en ännu större plåga under regnperioden.

Kerala är en väldigt grön delstat, som har ett fantastiskt landskap som domineras av ris-och kaffeodlingar, mango-, banan- och papayaträd, teodlingar och massor med kokospalmer.

Det är en rätt liten delstat i Indien, bara lite större än Jämtland, men ca 35 miljoner invånare och gör att här är väldigt tätbefolkat. Du ser folk överallt hela tiden. Kerala har landets lägsta barndödlighet och läskunnigheten är landets högsta, ca 94%. Genomsnittet brukar annars ligga på ca 39%.

Kerala är en väldigt organiserad delstat, som har ett starkt kommunistiskt styre och välutbyggd social sektor. Det starka stödet till kommunismen ser vi inte minst när vi åker genom byar och städer. Överallt ser vi de röda flaggorna med hammaren och skäran.

 

26 december

Tidigt på morgonen åkte vi ut med husets motorbåt och hämtade upp Martins brorson Josh. Josh berättade en hel del om livet i Backwater.

Fiskarna med sina nät som de lägger ut på natten, olika fångstgrejor som sänks ned i vatten med en bit kokos som bete. Hur man hämtar upp dy från botten som bl a anväds vid plantering av Kokospalmer och Bananträd. Djupet i floden är ca 5 – 6 m så man använder en platform nersänkt till hälften. Man dyker utan några hjälpmedel och hämta upp dyn, lägger det på plattformen sen dyker man ner igen och hämtar upp det till en kanot modell större, tufft.

 

Vi åker genom kanalerna och ser hur invånarna gör sina morgonbestyr vid vattnet. Man borstar tänderna, tvättar sig och många tvättar kläder nu på morgonen. Det är mycket intressant att komma lokalbefolkningen så nära.

Man tappar Kokospalmen i toppen på en vätska som är palmvin och som idag säljs på av staten godkända barer här i Backwater. Mer alkohol i vinet när det tappas på kvällen.

Vi besökte en familj som hade tre dammar, där man föder upp räkor och karpar. Paret är idag pensionärer och uppfödningen är inte så stor som den har varit. Karparna måste matas med en säskilts sorts blad och att köpa in blad och hyra in daglönare är alldeles för dyrt tyckte de så de driver det mest för eget bruk idag.

På eftermiddagen såg vi fiskare som hade satt ut ett nät i en cirkel (nätets längd 150m). Efter att gått en runda såg vi att fiskarna höll på att vittja nätet. Martin körde oss över floden till andra sidan för att kolla fångsten. Massor med småfisk, typ Mört, ett flertal större fiskar ca 3 – 5 dm långa och några bamsefiskar. Fisken säljs på fiskmarknaden imorgon.

Det är stor skillnad på temperaturen här vid havsnivån och uppe i bergen Munnar (1 200 – 1 500 möh), mycket mycket varmare här.

 

27 december

Idag lämnade vi Martin och hans familj och deras fina hus. En trevlig upplevelse att bo så här nära med en familj.

Vägen är som vanligt fylld av bilar, vespor och gångtrafikanter. Man kör precis hur som helst och det är konstigt att det inte sker fler olyckor. Att ha möte är inget hinder för att köra om.

Plötsligt ser vi en prossesion med säkert 1 000 personer som promenerar i tre led på vägens vänstra sida. Alla är kvinnor och klädda i gula saris och gula hattar, väldigt manifikt. De är på väg till ett närliggande tempel för att fira en födelsedag för en Profet, som dock dog för fler hunda år sedan.

Resan till Trivandrum tog ca 4 timmmar. Vi gjorde ett fikastopp på Indian Coffee House. Denna kjedja av kaféer är lite speciell. Startade på tidigt 40-talet stängdes sedan ner på 50-talet men har sedan öppnats igen efter påtryckningar. Kaféerna ägs och drivs av de som jobbar i respektive kafé, vilket är lite unikt. Servitörerna bär en stärkt vit påfågelliknande hatt och vita kläder.

Väl framme i Trivandrum besökte vi staden kända tempel, Shri Padmanabhaswamy Tempel, som är 260 år gammalt och det är bara Hinduer som får gå in i templet.

Har nu checkat in på vårt boende, bokat via Airbnb. Ett riktigt fint rum med både A/C och takfläkt. Ikväll ska vi åka och äta på en lite finare restaurang, Villa Maya. I Lonely Panet beskrivs stället som att det är mer en upplevelse än restaurang. Restaurangen är i ett manifikt Hollänskt 1700-tals mansion med en fantastisk trädgård.

18 december

Vi avslutade vår vistelse i Mysore med en sagolik upplevelse. Pampiga Mysore Palace och alla byggnader runtomkring var upplysta med 10 000-tals lampor. En helt fantastisk upplevelse med alla upplysta byggnader mot den mörka nattbakgrunden.

När vi nu närmar oss nästa ställe, Jungle Hut så kör vi i djungelområde med vilda djur. Vägen är mycket smal och vid möten får en eller båda bilarna ha ena hjulparet utanför asfalten och för att ytterligare försäkra sig om att inte köra för fort så har man asfalterade vägbullor varje ca 100:e meter. Sedan har de nästan ”klätt” vägkanten med varningsskyltar. Förbjudet att stanna! Förbjudet att ha picknick!  Förbjudet att fotografera! Förbjudet att mata de vilda djuren! Stör inte de vilda djuren! Förbjudet att ta selfies! (”med djuren” i små bokstäver)

Efter ca 1 timme kommer vi till en by där det vimlar av jeepar och chaufförerna står mitt i vägen och försöker stoppa bilar och erbjuda sina tjänster om att köra personer på djungelsafari. Senare fick vi vet att dessa jeepar är olagliga att köra med i djungeln, vid upptäckt blir det böter till de som åker och chauffören åker i fängelse några dagar. Men det är ändå stor business. Det enda tillåtna sättet att komma ut i djungeln är via de två statliga stationer som finns i området, Mudumalai eller Bandibur Station som har bussar eller jeepar.

Efter incheckning Jungle Hut, som ligger vid foten av en bergsrygg som är ett par hundra meter hög. Med bambu och andra exotiska träd i området så är det ett vackert ställe. Vi fick inte det rum vi bokat men efter lite disskusioner med ägarna så kompenserade de genom att uppgradera från halfboard till fulboard, vilket vi sa okey till.

På eftermiddagen åkte vi till Mudumalai Station för att ta en safaritur med buss. Detta var det absolut sämsta besök i en Nationalpark vi nånsing gjort. Rundturen varade 1 tim och vi fick sitta i en gammal skolbuss (15 vuxna och några barn), betänk benutrymmet och att fönstren gick att öppna minimalt.

Det gjorde egentligen inget för vi såg inte mer än ca 10 rådjur. Så illa kan det bli ibland. På väg tillbaka till Jungle Hut såg vi 2 elefanter och några vackra påfåglar, lite kompensation.

Middag klockan halv 9, mörkt ute sen länge men nu har juldekorationerna kommit upp med blinkande ljus i träden och julgranen i restaurangen blinkade också i olika färger

19 december

Klockan ringde halv 6 i morse. Vi hade bokat en Bird Walk med en guide från trakten. Vi hann med en kopp kaffe innan han kom. Promenaden var väl ganska okey, lite småfåglar, rådjur och även Black Bock. Vi gick i ett vackert och kuperat landskap och betydligt trevligare än safarituren igår.

Skön massage på eftermiddagen och sedan bara njöt vi av dagen i solens varma strålar. Vädret är ungefär som svensk högsommar, lagom varmt. Besökare som ankor, kossor, apor och rådjur kommer in på området.

Stället ägs av ett par, som tagit över efter mannens föräldrar. Pappan hjälper också till. Han ansvarar nog för att locka gästerna att äta. Maten är mycket god och han övertalar en att äta både det ena och andra. Vi bor i små stugor utspridda i området och får inte gå ut själv på kvällen. Man har inget stängsel runt området och det kan komma farligare djur än rådjur. Här kommer ibland också elefanter in. Möjligen smyger det en tiger runt, vem vet.

Det är lite underligt det där med män och kvinnor här. På flyget framför oss satt ett par, mannen i mitten och hans fru vid fönstret. Det kommer en kvinna och skall sätta sig på ytterplats. Då byter mannen och hans fru plats, så att frun sitter sidan om kvinnan. Idag när vi skulle ha massage ville inte kvinnan som masserade mig massera Hans utan det kom det en kille och gjorde.

20 december

Idag har vi åkt en lite längre sträcka, från Jungle Hut till Coimbatore, där vi mellanlandar en natt. Vi har åkt över en bergskedja (Western Ghats) på serpentinvägar upp till 2250 meters höjd. Det gäller att inte ha svagt hjärta när man åker här. Man kör om precis hur som helst, att det är mitt i en hårnålskurva spelar ingen roll. Här som överallt annars är det mycket folk. Naturen är vacker. Mycket grön skog med stora träd, många teplantage, bananodlingar och kokospalmer. Det är rätt dimmigt och disigt, men på toppen lyser solen. Här ligger små färgstarka byar/städer på bergssidorna.

Vi ser många skyltar med ”non plastic zon”. Man försöker ersätta plast med annat material, Bl a får man ofta kassar av tyg i affärerna. Här är man före Sverige. 

Vi stannade till i en by och gick utmed huvudgatan i byn. Där finns många olika små affärer och det är kul att stanna och prata med folk. Många kan engelska och är mycket vänliga och trevliga.

 

Nu har vi checkat in på vårt rum, som vi hyrt via Airbnb. Huset ligger i ett villakvarter och ägaren hyr ut två rum. Mycket ordinärt, men helt OK. Vi betalar knappt 400:- SEK för det och då ingår frukost.

Killen som sköter stället fixade middag till oss. Alltså han tog sin vespa och körde och köpte hämtmat. Vi bjöd vår chaufför, Maruthi. Maten var god och det är trevligt att sitta och prata lite. Maruthi drack inte öl utan rejält utspädd whiskey till maten. Olika vanor.

21 december

Idag har vi åkt till Blackberry Hill Retreat & Spa, där vi skall tillbringa julen. Vägen hit gick först genom två naturreservat men tyvär ingen skymt av vilda djur denna gången heller om man inte räknar med de små apor som syns lite var stans utefter vägen.

Här finns massor av teplantage. Vägen slingrade sig genom plantagen och skogen. Mycket kuperat och många hårnålskurvor och med den trafikdiciplinen man har här kan ni ju ana hur trafiken var. Som högst var vi uppe på 1800 möh. Det måste vara svårt att plocka teet då teet växer på branterna. Det är bara rätt upp och ner.

Vi åkte genom ett stort område med Sandelträd. Området var inhägnat med högt stängsel med taggtråd på toppen. Sandel wood betingar idag ett stort värde, används till bl a möbler, souvenirer, tvål och olja.

Här är sanslöst vackert med alla träd och vackra blommor, som är insprängda i teplantagen. Vi ser riktigt stora Julstjärnor, Änglatrumpet i massor och andra färgstarka blommor.

 

Hela Munnardistriktet består av 22 olika teplantage, som ägs både som kooperativ och av privata företag. Här måste finnas flera miljoner tebuskar på slänterna. Undrar hur många personer som behövs för att bärga en skörd som vad vi tror sker i maj månad.

I Kerala, som denna stat heter, är Kommunistpartiet starkt och styr politiken. I ett antal byar kunde vi se massor med politisk reklam och akiviteter.

15 december

Vid 9-tiden kom en kille med ett SIM kort. La in SIM kortet i den rosa Sony Ericson-mobilen, modell äldre. Det funkade utmärkt. Nu kan vi ringa i Indien för ca 15 öre/min istället för 20:-/min, som det kostar med vårt svenska kort. Skillnad!

Efter en indisk frukost bestämde vi oss för att åka till ett shoppingcenter. Indisk frukost på gatan är inte så lätt att förstå när man läser menyn. Lite lättare att peka på något som ser gott ut, men som man inte vet hur det smakar. Vi beställde en Butter Dosa och 2 st av något annat. Butter Dosan smakade ok men det andra var väl ingen höjdare precis, ganska så spicy.

Med tanke på den massiva smogen som är här ville vi gärna åka en taxibil istället för en Tuc-Tuc. Trafiken här i Bangalore är ett inferno av Vespor, MC, Tuc-Tuc, bilar, transportfordon i olika storlekar och bussar.

För att få tag i en taxi måste man ha en app i sin smartphone vilket vår Sony Ericson inte är. Vi fick hjälp av några killar, som jobbar (IT) i huset där vi bor. Taxin kom och vi åkte iväg till ett shoppingställe som heter UB City Mall – Super Super Lyx i alla affärerna i 4 våningar. Alla kända lyxprodukter man kan tänka sig. Det blev bara fönstershopping.

Vidare till nästa Mall och det fick bli med en Tuc-Tuc. En kille kom och erbjöd sig att köra oss för 20 Rs. Det var ett bra pris, men när vi skulle köra så började han snacka om att vi först skulle göra ett stopp i hans väns affär. Vi tackade nej. Fick tag i en annan Tuc-Tuc för 100 Rs och åkte iväg.

Detta var ett shoppingställe i 4 våningar och helt andra priser på allt, dvs normala indiska priser. Gunnel köpte 2 indiska dresser och matchande öronhängen. Sedan Tuc-Tuc till en Supermarket för att handla lite frukost till nästa morgon som vi tänkte äta i ”vår” lägenhet.

Tuc-Tuc hem till vår lägenhet för endast 100 Rs, det lät lite billigt men okey. Jag visade honom adressen så han borde veta vart vi skulle. Men efter en stund vissade det sig att han inte visste han var vi bodde. Jag (Hans) blev lite orolig. Jag gillar inte när jag inte vet var vi är, speciellt i en stad med ca 11 miljoner invånare. Till slut ringde jag kontaktpersonen där vi bor. Jag är evigt tacksam att vi har vänner i en 11 miljonersstad och ett indiskt sim kort.
Efter samtalet lyckades drivern hitta vår adress, men han ville ha 100 Rs extra och det fick han. Jag hade gärna betalt honom 500 Rs för att komma hem.
I morgon halv åtta kommer vår chaffuör och vi åker nu vidare till Mysore.

16 december

Första stoppet strax utanför Mysore blev Sultanens sommarpalats. I Indien är det alltid dyrare entré för oss utlänningar, här kostar det 15 Rs. för Indier och 200 Rs. för oss.
På vägen in blev Gunnel omringad av skoltjejer som ville hälsa och bli fotograferade tillsammans med henne.

Sultanen i detta område hade sin storhetstid i slutet av 1700-talet innan Engelsmännen invaderade Indien i början av 1800-talet.

Sedan åkte vi Chamundeshwari Tempel som ligger 300 m upp i Chamuni hills med en vacker utsikt över Mysore, där var alldeles för mycket folk så vi bestämde att åka hit igen imorgon.

Vi besökte också en sidenfabrik. Vi gick först en runda i fabriken. Mycket oväsen och där jobbade man utan hörselskydd. Ett ställe som vi inte fick gå in i var där man rullade upp äkta guldtråd på spolar. Hela rummet var inklätt med nät, så det gick bra att titta igenom.

I shopen kunde man handla olika silkeskvaliteter med mer eller mindre guldbroderier. De flesta i längder på 5,5 -6,5 m avsedda att sy en Sari av. Priset var ca 400:-SEK/meter och det var toppkvalitet. Vi titta på ett tyg med fina guldbroderier som kostade 100 000 Rs. = ca 15 000:-. Gunnel köpte inte det. All silke här i Mysore tillverkas av silke, som silkesmaskar i området häromkring spunnit.

Nästa besök blev Mysore Palace som är turistmålet nr 1 och som räknas som en av de tjusigaste kungliga bygnaderna i Indien vilket vi kan hålla med om.

17 december

Idag åkte vi upp till Chamundeshwari Temple, som ligger på en ca 300m hög topp. Överallt är det mycket folkmånga skolbarn. De flesta klädda i fina skoluniformer, modell Indien. Jag har börjat förstå hur det är att vara kändis. Överallt där vi går är vi uppmärksammade av ungdomarna som vill ta i hand och ta en selfie tillsammans med oss. De är mycket trevliga och glada och det är rätt kul, men ibland kan det bli lite för mycket.

Efter tempelbesökt åkte vi ut på landet till ett annat tempel. Vi fick se många fält med risodlingar och sockerrörsodlingar. Det är väldigt bekvämt att ha en bil till förfogande.

Sen blev det ett besök på marknaden i Mysore, som är mycket gammal. De säljer mest blommor, frukt, sötsaker, husgeråd och lite annat. Inget turistiskt alls.

Nu sitter vi på hotellets ute-restaurang och fikar. Här är lagom varm och behagligt. I kväll skall vi gå och titta på när de belyser Mysore Palace, vilket de gör bara på söndagar och helgdagar.

14 december

Efter en lite jobbig flygresa är vi nu i Bangalore. Resan hit var ju lite strulig. Först gick den inte att checka in on-line utan det fick vi göra på Kastrup. Sen fick vi vänta mer än 1 timme på planet innan vi kom iväg. De hade bara 2 som kunde lasta i vårt bagage så det tog lite tid.

Väl i luften fungerade inte min lampa och TV-skärm och gick inte att fixa. Det gjorde iof inte så mycket.

Vi mellanlandade i Delhi och där måste vi hämta ut vår bagage för att sedan checka in det igen, men först måste vi genom immigrationskontrollen. Mycket folk och det tog oss två timmar och när vi väl skulle hämta ut vårt bagage hittade vi inte det. Det var plockat åt sidan eftersom det tog så lång tid innan vi kom till bagagebandet. Fick vårt bagage och checkade in till flyget till Bangalore. Allt som allt tog det 2,5 timme. Tur att de ändrat tiderna till vårt flyg, så vi hade gott om tid i Delhi.

Väl framme på flygplatsen i Bangalore hämtade vår kommande chaufför, Maruthi, oss och körde oss dit vi skall bo. Normalt skall det ta ca 40 min från flygplatsen, men idag tog det ca 2,5 timme. Som ni kan förstå gick det inte fort och var rätt frustrerande till sist.

Men när vi väl kom fram fick vi en trevlig lägenhet. Allt finns här och ligger i ett hyreshus på 4:e våningen. Bra val vi gjort.

Vi sov länge idag och sedan började det igen. Vi skulle hämta ut kontanter från ATM. Först fungerade inte apparaten, sen går det inte att ta ut mer än INR 10 000 om dagen, ca 1 300 SEK. Men vi har mer än ett kort så om vi behöver kan vi ta ut mer. Innan dess så åt vi en enkel indisk frukost, lite annorlunda än hemma. Nåt som också är annorlunda än hemma just nu är att vi har en skön högsommarvärme på ca 26 grader.

Nästa strul är att vi tänkte köpte ett indiskt simkort. Men när vi väl hittat en butik som säljer kort gick inte det att köpa om vi inte hade ett indiskt id-kort. Det gick inte med pass. Så iväg till nästa butik, där det skulle gå. Men inte. Det är så att du måste ha ett indisk id-kort för att köpa ett indiskt sim-kort. Det har regeringen bestämt. ”Har ni ingen indisk vän”, frågade expediten. Jo, men just nu bor han i Sverige. OK, vi har ett telefonnr till vår indiske vän Morisons bror, som bor i Bangalore. Ringde till honom. Han var inte i stan just nu, men skulle kontakta en vän som skall ta kontakt med oss och försöka att hjälpa oss.

Vi har gått runt lite i närheten där vi bor. Ätit och fikat lite och nu sitter vi och väntar på ett sms från vännen, som skulle kontakta oss om sim-kortet.

Fick just ett telefonsamtal från Morisons bror. Han har köpt sim-kort till oss och ser till att någon kommer och lämnar det till oss i ”vår” lägenhet. Supersnällt. Vi är väldigt tacksamma för våra indiska vänner, som hjälper oss när vi behöver det.

Nu går Hans och köper en flaska vin och lite tilltugg!!!

I morgon bär det iväg. Jag har inte packat färdigt. Som vanligt är det jättejobbigt. Har väldigt svårt för att begränsa mig och bestämma vad jag skall ha med. Mycket är ju bra att ha. Jag började för ett par dagar sedan och Hans började i eftermiddag. Nu är vi i stort sett klara och skall slappa resten av kvällen. Gert kör oss till Landskrona i morgon eftermiddag där vi tar tåget till Kastrup.

Vi åker med tåg till Kastrup. Skulle sätta in pengar på mitt JoJo kort, men inte var det så enkelt. I somras satte vi in 100:-, som vi inte använt och då går det inte att sätta in en gång till över nätet. Då måste vi först åka någonstans så att de 100:- kronorna kommer in innan vi kan sätta in mer pengar. Vi fick åka in till Knutpunkter för att fixa detta.

När vi skall checka in över nätet går inte detta. Har nu försökt sedan igår och fortfarande får jag många konstiga svar, som att bokningen inte finns etc. Men jag kan gå in och boka platserna, där är det inga problem. Om det inte lyckas att checka in över nätet får vi väl göra det på Kastrup. Vi ringde till AirIndia i Köpenhamn och fick reda på att det inte går att checka in via webben, då vi skall mellanlanda i Delhi för att fortsätta till Bangalore. Tack för det. Hade varit bra om informationen hade visats när vi försökte  checka in. Det hade sparat oss många timmar.