21 december (forts)
Nu har vi checkat in på Blackberry Hill. Resorten ligger på en brant. Vi får åka med ”buggie” på en serpentinväg ner till vår bungalow, som är ett litet hus i tre våningar, med ett stort rum på varje våning. Vi bor på översta våningen och har en slående utsikt. Många kullar eller små berg med teodlingar överallt.
22 december
Idag börjar vi med ett besök på Munna Winter Flower Show. Vi trodde vi skulle få se många för oss exotiska blommor men nästan alla blommor var sådana som vi har hemma. Antingen som krukväxter eller ute i trädgårdarna, men det var mycket fint arrangerat.
Efter ett besök på Turistbyrån bestämde vi oss att besöka en tefabrik. Sista biten på vägen dit skulle vi inte kalla för väg, mer som en grusbelagd skogsväg. Jag blev efterhand fundersam om vi var på rätt väg men plötsligt dök fabriken upp och det var ca 10 bilar på parkeringen. hela vägen gick genom enorma teodlingar på kullarna som vi slingrade oss igenom.
Fabriken hade 450 anställda och arbetet pågick 6 dagar i veckan. Produktionen till färdigt te sker genom förtorkning (ca 1 000 kg åt gången), fermentering, malning till rätt storlek av tebladen och sist avskiljning av ”stabbarna” genom siktning. Stabbarna säljs lokalt resten går på export.
Här tillverkar man grönt, svart och högsta kvatiten vitt te.
23 december
På förmiddagen åkte vi ner till Munnar City. Det är spännande/intressant att promenera i detta myller av människor, motorcycklar, bussar, Tuck-Tuck och andra bilar. Gunnel hittade ett par fina örhängen, typisk Kerala design. Här kan man köpa det mesta, levande kycklingar eller slaktade på plats, fantastiskt vackra blomstergirlanger i alla färger, grönsaker, kryddor osv. Man delar också ut SIM kort gratis, men det gäller bara om man är Indier.
Vi tog också en fika, en kopp te, en kopp kaffe och en bit morotskaka, som kostade Rs. 33 = 4:60. Inte så värst dyrt, eller hur …?
På eftermiddagen blev Gunnel väl omhändertagen med olika slags massage i två timmar.
24 december (Julafton)
Idag har vi en ”latedá”, som Gunnel bruka säja. Läsa i våra böcker, ringa och meddela när vi kommer till nästa ställe, som ligger i Backwater. Även förbereda lite packning igen, det var ju några dagar sedan vi packade upp. Ikväll är det Julmiddag med mingel och vin (?), upptädande och sedan julbuffé.
På detta stället kan vi inte köpa alkohol, varken i restaurangen eller någonannastans. Men med kontakter så kan killarna här ordna lite öl som levereras till rummet. En stor stark Kingfisher (600 cl) kostar Rs. 250 istället för ca 160. Vi får betala lite extra för transporten från Munnar upp hit till Blackberry Hills.
På många ställen kan man bara köpa alkohol i speciella ”affärer” som har öppet mellan kl. 18.00 och 20.00. Genom en gallerförsedd öppning, så det blir lite kaos och trängsel till max.
När vi bodde i Coimbatore åkte jag med killen som skötte huset på hans Vespa och handlade en öl. Coimbatore är en stad med ca 1,2 milj invånare, jag antar att finns ett antal såndana ”hål i väggen” där man säljer alkohol.
25 december
Idag går färden vidare till Backwater.
Först lite om Julaftonens firande. Vid halv sju på kvällenoch utanför stod tomten med ett litet följe. De dansade och sjöng, hellre än bra.
Personalen här är mycket trevlig. Alltid med ett leende på läpparna och pratar gärna med oss. Vi fick varsin tomteluva och en fruktkaka. Därefter bjöds vi ner till terassen. Där fick välkomstdryck och lite grillat samtidigt som vi fick se skuggdockteater som spelas med figurer utskurna i läder bakom en upplyst skärm. Spelet var vackert men 1 timme var i längsta laget när man inte förstår vad de sa. Detta skådespel har anor som går tillbaka 2 000 år just härifrån Kerala.
Sedan bjöds det på julbuffé, som var minst lika dignande som hemma. Under tiden underhölls vi av tre musikanter på cittra, flöjt och trummor. En fin julaftons kväll.
Vägen ner till kusten är minst lika vacker som upp till höglandet. Idag var det helgdag och mycket trafik. Många åker upp till bergen. De flesta affärer var stängda. Här finns det många kristna och det ser man inte minst på alla kyrkor.
Efter en lång dag var vi framme vid vårt boende som ligger en bit söder om huvudorten Alappuzha. Med Maruthi´s (chaffisen) GPS så verkade det ganska enkelt, men icke, GPS visade korrekt plats men att hitta huset var omöjligt. Vi frågade en kille och han visste inte var huset låg. Vi hade bara en bild med namn på huset. Maruthi ringde och fick en reda på hur vi skulle åka. Efter en bit så mötes vi av värdfolket (Martin med fru) som visade vägen till flodkanten. Det gick nämligen inte att köra fram till deras hus utan vi fick packa ut våra grejor och ta båt över floden till huset.
Väl framme fick vi lunch vilket smakade bra efter en lång resa. Värdfolket stod och tittade hela tiden på när vi åt. Lite jobbigt att äta inför publik. Men de menar väl. De är väldigt vänliga och rara. De känns lite blyga.
Hela Backwater området består av en stor flod som rinner ut i havet i Alappuzha. Det liknar ett delta med massor av ”landtungor” där folk har byggt sina hus och där de flesta än i dag livnär sig som farmare och daglönare. Så det är ett virrvarr av vattenvägar som skulle kunna liknas vid kanaler, där de stora vattenvägarna bl a trafikeras av kommunala färjor. På de mindre vattenvägarna gäller kanot och mindre motorbåtar. På några ställen korsas floden av en bilfärja modell udda. Det går att köra bil och motorcyckel på vissa ställen men viktigaste transportmedlet är båt.
Huset som vi bor är mycket fint och ca 100 år gammalt. Det är Martins farfar som byggt det. Huset är så välbevaret och genuint och med en mycket vacker trädgård att det har spelats in flera spelfilmer med huset som kuliss. Detta hus är i en klass för sig jämfört med andra hus i området som består av allt från sjabbiga små hus till lite större hus.
Här finns gott om mygg! vilket vi märkte när vi gick en kvällsrunda på den stig som går utefter de hus som ligger närmast. Myggen är en ännu större plåga under regnperioden.
Kerala är en väldigt grön delstat, som har ett fantastiskt landskap som domineras av ris-och kaffeodlingar, mango-, banan- och papayaträd, teodlingar och massor med kokospalmer.
Det är en rätt liten delstat i Indien, bara lite större än Jämtland, men ca 35 miljoner invånare och gör att här är väldigt tätbefolkat. Du ser folk överallt hela tiden. Kerala har landets lägsta barndödlighet och läskunnigheten är landets högsta, ca 94%. Genomsnittet brukar annars ligga på ca 39%.
Kerala är en väldigt organiserad delstat, som har ett starkt kommunistiskt styre och välutbyggd social sektor. Det starka stödet till kommunismen ser vi inte minst när vi åker genom byar och städer. Överallt ser vi de röda flaggorna med hammaren och skäran.
26 december
Tidigt på morgonen åkte vi ut med husets motorbåt och hämtade upp Martins brorson Josh. Josh berättade en hel del om livet i Backwater.
Fiskarna med sina nät som de lägger ut på natten, olika fångstgrejor som sänks ned i vatten med en bit kokos som bete. Hur man hämtar upp dy från botten som bl a anväds vid plantering av Kokospalmer och Bananträd. Djupet i floden är ca 5 – 6 m så man använder en platform nersänkt till hälften. Man dyker utan några hjälpmedel och hämta upp dyn, lägger det på plattformen sen dyker man ner igen och hämtar upp det till en kanot modell större, tufft.
Vi åker genom kanalerna och ser hur invånarna gör sina morgonbestyr vid vattnet. Man borstar tänderna, tvättar sig och många tvättar kläder nu på morgonen. Det är mycket intressant att komma lokalbefolkningen så nära.
Man tappar Kokospalmen i toppen på en vätska som är palmvin och som idag säljs på av staten godkända barer här i Backwater. Mer alkohol i vinet när det tappas på kvällen.
Vi besökte en familj som hade tre dammar, där man föder upp räkor och karpar. Paret är idag pensionärer och uppfödningen är inte så stor som den har varit. Karparna måste matas med en säskilts sorts blad och att köpa in blad och hyra in daglönare är alldeles för dyrt tyckte de så de driver det mest för eget bruk idag.
På eftermiddagen såg vi fiskare som hade satt ut ett nät i en cirkel (nätets längd 150m). Efter att gått en runda såg vi att fiskarna höll på att vittja nätet. Martin körde oss över floden till andra sidan för att kolla fångsten. Massor med småfisk, typ Mört, ett flertal större fiskar ca 3 – 5 dm långa och några bamsefiskar. Fisken säljs på fiskmarknaden imorgon.
Det är stor skillnad på temperaturen här vid havsnivån och uppe i bergen Munnar (1 200 – 1 500 möh), mycket mycket varmare här.
27 december
Idag lämnade vi Martin och hans familj och deras fina hus. En trevlig upplevelse att bo så här nära med en familj.
Vägen är som vanligt fylld av bilar, vespor och gångtrafikanter. Man kör precis hur som helst och det är konstigt att det inte sker fler olyckor. Att ha möte är inget hinder för att köra om.
Plötsligt ser vi en prossesion med säkert 1 000 personer som promenerar i tre led på vägens vänstra sida. Alla är kvinnor och klädda i gula saris och gula hattar, väldigt manifikt. De är på väg till ett närliggande tempel för att fira en födelsedag för en Profet, som dock dog för fler hunda år sedan.
Resan till Trivandrum tog ca 4 timmmar. Vi gjorde ett fikastopp på Indian Coffee House. Denna kjedja av kaféer är lite speciell. Startade på tidigt 40-talet stängdes sedan ner på 50-talet men har sedan öppnats igen efter påtryckningar. Kaféerna ägs och drivs av de som jobbar i respektive kafé, vilket är lite unikt. Servitörerna bär en stärkt vit påfågelliknande hatt och vita kläder.
Väl framme i Trivandrum besökte vi staden kända tempel, Shri Padmanabhaswamy Tempel, som är 260 år gammalt och det är bara Hinduer som får gå in i templet.
Har nu checkat in på vårt boende, bokat via Airbnb. Ett riktigt fint rum med både A/C och takfläkt. Ikväll ska vi åka och äta på en lite finare restaurang, Villa Maya. I Lonely Panet beskrivs stället som att det är mer en upplevelse än restaurang. Restaurangen är i ett manifikt Hollänskt 1700-tals mansion med en fantastisk trädgård.