Nätet är fortfarande mycket slött överallt dit vi kommer. Så fort vi får ett nät där det går kommer vi att lägga upp bilder.
28 december
Igår var vi och åt på Villa Maya. Supergod mat. Först åt vi stuvad krabba och sedan grillad fisk. Vi satt i trädgården och det var sant att den var fantastisk.
Idag har det varit en lång och trevlig dag.
Vi gick upp 4.30 och åkte iväg kl 5.00, träffade Morison, hans bror Flemingson och en kusin vid 8-tiden på stora vägen utanför en stad/by (svårt att veta vilket det är). De hade planerat en tur till ett naturreservat. Vi lämpade över vårt bagage till deras bil och sen åkte vi alla i ”vår”. Morison, Nancy och deras två barn bor i Helsingborg och är hemma på semester. De har hjälpt oss med tips inför vår resa och nu träffas vi här nånstans utanför Kanyakumari. Den stad som ligger längst ner på Indiens sydspets. Nancy jobbar på IBM Indien och är på ett 3-årskontrakt på IKEA med uppbygnaden av e-handel.
På väg till Tigerreservatet, alla reservat har Tiger i namnet, passerade vi Indien största vindkraftpark. Flera hundra ”väderkvarnar” kanske tusen. Vi passerade också genom ett antal mindre och större byar och ett landskap med stora bananodlingar. På ena sidan om oss tornar bergen upp sig och visar en vacker siluett mot den blåa himlen. Som vanligt såg vi inga djur men skam den som ger sig.
På väg mot toppen av berget var det enorma te- och kaffeodlingar. Vi var uppe på ca 1 300 möh. Vi åt lunch på i ett litet kyffe. Ris och lite kyckling som vi toppade en Masalaomelett helt i Indisk anda. Gunnel och jag fick varsin liten tesked att äta med. Alla andra äter ju som vanligt med högerhanden. Ovanpå plasttallrikarna låg någon typ av papper som när man ätit upp knycklades ihop och kastades – ingen disk.
Det hann bli mörkt innan vi var tillbaka och hämtade vårt bagage. På dagen ser det inte ut som om de har speciellt mycket juldekorationer. Julstjärnor hänger det överallt, men inte mer. Men när det blir mörkt, då lyser det upp. Kulörta lampor överallt. Särskilt kyrkorna är helt inklädda i lampor. Och det räcker inte med själva kyrkan utan allt runtom kyrkan är inklätt i tusental, ja kanske tiotusentals kulörta blinkande lampor. Det känns som om den ena kyrkan vill överglänsa den andra. Ibland ser de mer ut som tivolientréer än ett hus för tillbedjan men vacker är det.
Vi körde förbi en ståtlig byggnad belyst i lila färg, som var ett ställe man kan hyra, bland annat för att bjuda in sin familj och vänner vid bröllop. Då rör det sig om ett par hundra gäster och hyran på det stället ligger på 30 till 40 000 kronor. Brudens föräldrar skall dessutom ge en gåva till blivande mannen, gåvans storlek beror på mannens status, utbildning och yrke. Det handlar lite skämtsamt om det ska vara en VW Bubbla eller en Jaguar i gåva, eller så så mycket guld eller en gåva i rena kontanter. Det är dyrt att ha döttrar i Indien.
Efter en mycket trevlig dag checkade vi in på vårt hotell i Kanyakumari ca klockan 21:00 och var då ganska så trötta efter en lång dag.
Vi bor på ett fint hotell nästan ända nere vid beachen. Om vi vaknar i tid och inga moln i horisonten kan vi se solen stiga upp ur havet.
29 december
Vi missade soluppgången, vi får kolla i morgon istället.
Julen är en mycket stor högtid härnere i södra Indien. Man reser och träffar hela familjen som i Indien är riktigt stor.
Kanyakumari är en liten stad, ca 24 000 inv, men nu under julhelg är här massor av turistande Indier. Staden är den sydligaste orten på det indiska fastlandet.
Just utanför hotellet såg vi en kö som i sin hela längd säkert var mer än 1 km lång (!). Kön går till en färja som tar dig till en liten klippö ca 400 m ut i havet där den kände (i Indien) Hinduiske aposteln Swami Vivekananda mediterade mellan 25 till 27 dec 1892.
1970 byggde man här en tempelliknande byggnad. Det är hit alla 10-tusentals (kanske till och med 100-tusentals) hinduer vallfärdar under julen. Vi blev erbjudna att gå före hela denna gigantiska kö genom en specialingång för ”utlänningar”, men vi tackade nej.
Efter en rundvandring tog vi en fika med juice och kaffe. Efter det lite koll i en del hantverksaffärer och till slut blev det en Hinduisk gudinna gjuten i brons, Lakshmi, som härska över rikedom, ljus, visdom etc. Hon är en av de mest omtyckta gudinnorna och finns som ”husgudinna” i många hinduers hem. Snart även i Vallåkra.
Det myllrar som vanligt av människor och ljudnivån här väldigt hög. Tillbaka till hotellet för nu är det varmt ute och på hotellet har vi A/C.
Efter lite svalka på rummet gick vi på eftermiddagen för en lunch, veg spring roll, kaffe och sweet Lassie. Gunnel hade spanat in ytterligare en bronsklocka att hänga upp i vårt uterum så den köptes på vägen tillbaka till hotellet. Nu har vi två stora och fem små klockor att hänga upp, vikt = ca 2 kg!
Sitter nu på rummet och vi läser, skriver och kolla lite på avståndet till nästa stad Chettinad, där vi ska bo. Det är i ett lyxigt gammalt köpmanshem, byggt av en rik köpman tidigt på 1900-talet, som nu har restaurerats till ett boutique-hotell med åtta rum: https://www.sarathavilas.com
Vi har nu fönstret öppet och hör vågorna skölja in mot stranden och även en del ljud från livet utanför.
30 december
Det blev ingen soluppgång från havet – moln i horisonten.
Idag är vi medbjudna till en förlovningsfest. Vi ska träffa Morisons familj klockan halv 11, därefter åker vi till festen. Här är ca 200 gäster och vi blir presenterade för många, dock inte alla. Bland gästerna fans folk från Skottland, USA, Sverige (!) och från olika städer i södra Indien.
En förlovningcermoni är nästan lika stort/viktigt som ett bröllop med präster och hela köret. Någon går runt med två brickor med vars en bibel och en ring, en bricka för den blivande bruden och en för blivande brudgummen. Alla fick röra vid bibeln. Någon sorts välsignelse tror jag. Efter att mannen överlämnat en sari till sin tillkommande, som hon går och byter om till, fortsätter cermonin med att de växlar ringar. Sedan får mannen presenter från kvinnans förädrar och vise versa.
När cermonin är klar bjuds det på mat som serveras på ett bananblad. Vi två får varsin sked. Det blir 4 – 5 sittning för att alla ska få mat. Under tiden pågår fotosessionen där gästerna ska fotograferas tillsammans med förlovningsparet.
Paret får vänta tills bröllopet med att flytta ihop. Fortfarande är det vanligast att de flytta hem till mannens hus men det håller på att ändras och de kan skaffa något eget istället. Detta är ett arrangerat giftermål. De flesta giftermål i Indien är fortfarande arrangerade av parens föräldrar. Vet inte hur mycket paret har haft att säga till om. Det blivande bruden såg i alla fall glad ut, brudgummen var mer allvarlig.
Sedan blev det besök vid ett vattenfall med massor av badande indier, därefter en snabbt titt på kanal med en akvedukt com gick över en dalgång på ca 50 – 60 meters höjd. Vi promenerade över till andra sidan.
Vi åkte sedan hem till Morisons föräldras hus. Nancy och barnen bor hemma hos Nancys föräldras hus.
Eftersom hoteletl vi bodde på inte kunde fixa vår tvätt fick vi låna tvättmaskinen här istället med hjälp av Morisons mamma.
31 december
Sista dagen på detta året. För oss började den med ett kyrkobesök kl. 8.00 i Morisons kyrka. På vänster sidan sitter alla kvinnor och på höger sida sitter alla män. Det var ca 75%kvinnor och 25% män. Gudtjänsten varade i drygt 2 tim med en blandning av sång, predikan, kollekt och flera tillfällen för bön där besökarna gick ner på knä på golvet. De är kristna protestanter. Man är mycket religiösa här. Det har ingen betydelse om du är kristen eller hindu. Muslimer ser vi inte så många här.
Nästa besök blev att vi åkte ut någonstans för att träffa en man som bruka dyka upp där. När vi kom till stället så fick vi vänta en stund men sedan kom han. Det han gör är att klättra upp i toppen på en palm ca 20-25 meter och tömmer ett tidigare placerat kärl på palmvatten i sitt medhavda större kärl. Han kan ha 1-4 kärl som han tömmer en gång/dag. Han skär av toppen på en liten ny palmnöt och det som då droppar (sav?) ut samlas upp. Om man lagra vätskan några dagar jäser den till palmvin, eller så stoppar man jäsningen genom att hälla i lite bikarbonat. Det smakade gott.
Han var inte precis ung, men klättrade upp i palmen som en apa. Nerför gled han. Han hade typ en haklapp på bröstet som gjorde att han inte skavde av allt skinn.
Sedan åkte vi till Nancys kyrka, där vi och alla andra medlemmar i kyrkan bjöds på lunch. Ca 400 gäster utspisades med ris och tillbehör därefter två sorters efterrätt och allt på ett palmblad. Vi fick varsin sked att äta med, alla andra åt som vanligt med högerhanden. Det blev många sittningar. Vi blev också visade de stora kärlen som maten lagades i på platsen.
Nu åkte vi till Nancys föräldras hus. Därifrån promenerade vi till deras marker där de idag har 150 gummiträd som ger ca 7 kg rågummi/dag. Varje dag skärs en ny skåra i trädet för att ny sav ska kunna rinna ner i en kopp som töms varje dag. Mannen som skär denna skåra får 1 Rupi/träd och 1 Rupi ca 14 öre, totalt ca 20:-/dag.
På kvällen efter mörkrets inbrott åkte vi en runda för att kolla och fotografera alla helt fantastiska ljusdekorerade kyrkorna i de närmsta byarna, blinkande, pulserand, sekvensstyrda slingor, olika motiv och andra upptänkliga kombinationer av lampor i regnbågens alla färger. Helt sagolikt!
Vi tackade nej till att följa med på midnattsmässan eftersom vi ska upp tidigt imorgon, tänkte åka redan klockan 6 till nästa ställe.
1 januari 2018
Idag har vi en tripp på ca 340 km till nästa ställe.
Efter drygt 20 mil stannade vi vid ett berömt tempel i byn Tirupurakundram. Templet ligger vid foten av ett litet berg och är sedan uthugget inne i berget med 420 trappsteg uppåt . Som vanligt massor med folk så trängseln är enorm.
Templet är ett av sex tempel där hinduerna tillbedjer Shivas son Lord Muruga som är en krigsgud. Templet är från 500-talet.
När vi sedan kör vidare så säjer vår chaffis att inte kan hitta hotellet på sin mobils GPS vilket vi tyckte var konstigt, men säjer han så så är det väl så. Byn vi ska till ligger riktigt ute på landet så det blir många stopp och han frågar om vägen ett flertal gånger så det kommer att ta lång tid att komma fram. Han visar sin mobil att hotellet inte kan hittas av GPS:en och då ser jag att han stavat fel på Hotellets namn (!&€#!). Nu hittar han hotellet och vi blir lite lugnare. Vägarna när man kommer ut så här på landsbygden är riktigt dåliga på sina ställen. De lokala bussarna som trafikerar här körs av riktiga marodörer som inte tar hänsyn till några andra trafikanter.
Hotellet inryms i ett gammalt palatsliknande handelshem, som byggdes 1905. Nu har det renoverats med varsamma händer av två franska Arkitekter och öppnades som hotell med 8 rum. Hotellet öppnades i december 2010.
Det finns ett flertal palats i detta området, Chettinad som består av 75 byar, som nu väntar på att komma in på UNESCO World Heritage listan och med hjälp av olika fonder från olika håll i världen håller nu också andra palats på att renoveras.
Vårt hotell, Saratha Vilas, ligger i byn Kothamangalam och ger en glimt hur palatsliknande det var för drygt 100 år sedan när det byggdes. Det var inget som var för dyrt att köpa in, teak från Burma, Italiensk marmor, Indiskt Rosenträ, stål från England och konst och skulpturer från hela världen.
