15 december
Vid 9-tiden kom en kille med ett SIM kort. La in SIM kortet i den rosa Sony Ericson-mobilen, modell äldre. Det funkade utmärkt. Nu kan vi ringa i Indien för ca 15 öre/min istället för 20:-/min, som det kostar med vårt svenska kort. Skillnad!
Efter en indisk frukost bestämde vi oss för att åka till ett shoppingcenter. Indisk frukost på gatan är inte så lätt att förstå när man läser menyn. Lite lättare att peka på något som ser gott ut, men som man inte vet hur det smakar. Vi beställde en Butter Dosa och 2 st av något annat. Butter Dosan smakade ok men det andra var väl ingen höjdare precis, ganska så spicy.
Med tanke på den massiva smogen som är här ville vi gärna åka en taxibil istället för en Tuc-Tuc. Trafiken här i Bangalore är ett inferno av Vespor, MC, Tuc-Tuc, bilar, transportfordon i olika storlekar och bussar.
För att få tag i en taxi måste man ha en app i sin smartphone vilket vår Sony Ericson inte är. Vi fick hjälp av några killar, som jobbar (IT) i huset där vi bor. Taxin kom och vi åkte iväg till ett shoppingställe som heter UB City Mall – Super Super Lyx i alla affärerna i 4 våningar. Alla kända lyxprodukter man kan tänka sig. Det blev bara fönstershopping.
Vidare till nästa Mall och det fick bli med en Tuc-Tuc. En kille kom och erbjöd sig att köra oss för 20 Rs. Det var ett bra pris, men när vi skulle köra så började han snacka om att vi först skulle göra ett stopp i hans väns affär. Vi tackade nej. Fick tag i en annan Tuc-Tuc för 100 Rs och åkte iväg.
Detta var ett shoppingställe i 4 våningar och helt andra priser på allt, dvs normala indiska priser. Gunnel köpte 2 indiska dresser och matchande öronhängen. Sedan Tuc-Tuc till en Supermarket för att handla lite frukost till nästa morgon som vi tänkte äta i ”vår” lägenhet.
Tuc-Tuc hem till vår lägenhet för endast 100 Rs, det lät lite billigt men okey. Jag visade honom adressen så han borde veta vart vi skulle. Men efter en stund vissade det sig att han inte visste han var vi bodde. Jag (Hans) blev lite orolig. Jag gillar inte när jag inte vet var vi är, speciellt i en stad med ca 11 miljoner invånare. Till slut ringde jag kontaktpersonen där vi bor. Jag är evigt tacksam att vi har vänner i en 11 miljonersstad och ett indiskt sim kort.
Efter samtalet lyckades drivern hitta vår adress, men han ville ha 100 Rs extra och det fick han. Jag hade gärna betalt honom 500 Rs för att komma hem.
I morgon halv åtta kommer vår chaffuör och vi åker nu vidare till Mysore.
16 december
Första stoppet strax utanför Mysore blev Sultanens sommarpalats. I Indien är det alltid dyrare entré för oss utlänningar, här kostar det 15 Rs. för Indier och 200 Rs. för oss.
På vägen in blev Gunnel omringad av skoltjejer som ville hälsa och bli fotograferade tillsammans med henne.
Sultanen i detta område hade sin storhetstid i slutet av 1700-talet innan Engelsmännen invaderade Indien i början av 1800-talet.
Sedan åkte vi Chamundeshwari Tempel som ligger 300 m upp i Chamuni hills med en vacker utsikt över Mysore, där var alldeles för mycket folk så vi bestämde att åka hit igen imorgon.
Vi besökte också en sidenfabrik. Vi gick först en runda i fabriken. Mycket oväsen och där jobbade man utan hörselskydd. Ett ställe som vi inte fick gå in i var där man rullade upp äkta guldtråd på spolar. Hela rummet var inklätt med nät, så det gick bra att titta igenom.
I shopen kunde man handla olika silkeskvaliteter med mer eller mindre guldbroderier. De flesta i längder på 5,5 -6,5 m avsedda att sy en Sari av. Priset var ca 400:-SEK/meter och det var toppkvalitet. Vi titta på ett tyg med fina guldbroderier som kostade 100 000 Rs. = ca 15 000:-. Gunnel köpte inte det. All silke här i Mysore tillverkas av silke, som silkesmaskar i området häromkring spunnit.
Nästa besök blev Mysore Palace som är turistmålet nr 1 och som räknas som en av de tjusigaste kungliga bygnaderna i Indien vilket vi kan hålla med om.
17 december
Idag åkte vi upp till Chamundeshwari Temple, som ligger på en ca 300m hög topp. Överallt är det mycket folkmånga skolbarn. De flesta klädda i fina skoluniformer, modell Indien. Jag har börjat förstå hur det är att vara kändis. Överallt där vi går är vi uppmärksammade av ungdomarna som vill ta i hand och ta en selfie tillsammans med oss. De är mycket trevliga och glada och det är rätt kul, men ibland kan det bli lite för mycket.
Efter tempelbesökt åkte vi ut på landet till ett annat tempel. Vi fick se många fält med risodlingar och sockerrörsodlingar. Det är väldigt bekvämt att ha en bil till förfogande.
Sen blev det ett besök på marknaden i Mysore, som är mycket gammal. De säljer mest blommor, frukt, sötsaker, husgeråd och lite annat. Inget turistiskt alls.
Nu sitter vi på hotellets ute-restaurang och fikar. Här är lagom varm och behagligt. I kväll skall vi gå och titta på när de belyser Mysore Palace, vilket de gör bara på söndagar och helgdagar.