18 december
Vi avslutade vår vistelse i Mysore med en sagolik upplevelse. Pampiga Mysore Palace och alla byggnader runtomkring var upplysta med 10 000-tals lampor. En helt fantastisk upplevelse med alla upplysta byggnader mot den mörka nattbakgrunden.
När vi nu närmar oss nästa ställe, Jungle Hut så kör vi i djungelområde med vilda djur. Vägen är mycket smal och vid möten får en eller båda bilarna ha ena hjulparet utanför asfalten och för att ytterligare försäkra sig om att inte köra för fort så har man asfalterade vägbullor varje ca 100:e meter. Sedan har de nästan ”klätt” vägkanten med varningsskyltar. Förbjudet att stanna! Förbjudet att ha picknick! Förbjudet att fotografera! Förbjudet att mata de vilda djuren! Stör inte de vilda djuren! Förbjudet att ta selfies! (”med djuren” i små bokstäver)
Efter ca 1 timme kommer vi till en by där det vimlar av jeepar och chaufförerna står mitt i vägen och försöker stoppa bilar och erbjuda sina tjänster om att köra personer på djungelsafari. Senare fick vi vet att dessa jeepar är olagliga att köra med i djungeln, vid upptäckt blir det böter till de som åker och chauffören åker i fängelse några dagar. Men det är ändå stor business. Det enda tillåtna sättet att komma ut i djungeln är via de två statliga stationer som finns i området, Mudumalai eller Bandibur Station som har bussar eller jeepar.
Efter incheckning Jungle Hut, som ligger vid foten av en bergsrygg som är ett par hundra meter hög. Med bambu och andra exotiska träd i området så är det ett vackert ställe. Vi fick inte det rum vi bokat men efter lite disskusioner med ägarna så kompenserade de genom att uppgradera från halfboard till fulboard, vilket vi sa okey till.
På eftermiddagen åkte vi till Mudumalai Station för att ta en safaritur med buss. Detta var det absolut sämsta besök i en Nationalpark vi nånsing gjort. Rundturen varade 1 tim och vi fick sitta i en gammal skolbuss (15 vuxna och några barn), betänk benutrymmet och att fönstren gick att öppna minimalt.
Det gjorde egentligen inget för vi såg inte mer än ca 10 rådjur. Så illa kan det bli ibland. På väg tillbaka till Jungle Hut såg vi 2 elefanter och några vackra påfåglar, lite kompensation.
Middag klockan halv 9, mörkt ute sen länge men nu har juldekorationerna kommit upp med blinkande ljus i träden och julgranen i restaurangen blinkade också i olika färger
19 december
Klockan ringde halv 6 i morse. Vi hade bokat en Bird Walk med en guide från trakten. Vi hann med en kopp kaffe innan han kom. Promenaden var väl ganska okey, lite småfåglar, rådjur och även Black Bock. Vi gick i ett vackert och kuperat landskap och betydligt trevligare än safarituren igår.
Skön massage på eftermiddagen och sedan bara njöt vi av dagen i solens varma strålar. Vädret är ungefär som svensk högsommar, lagom varmt. Besökare som ankor, kossor, apor och rådjur kommer in på området.
Stället ägs av ett par, som tagit över efter mannens föräldrar. Pappan hjälper också till. Han ansvarar nog för att locka gästerna att äta. Maten är mycket god och han övertalar en att äta både det ena och andra. Vi bor i små stugor utspridda i området och får inte gå ut själv på kvällen. Man har inget stängsel runt området och det kan komma farligare djur än rådjur. Här kommer ibland också elefanter in. Möjligen smyger det en tiger runt, vem vet.
Det är lite underligt det där med män och kvinnor här. På flyget framför oss satt ett par, mannen i mitten och hans fru vid fönstret. Det kommer en kvinna och skall sätta sig på ytterplats. Då byter mannen och hans fru plats, så att frun sitter sidan om kvinnan. Idag när vi skulle ha massage ville inte kvinnan som masserade mig massera Hans utan det kom det en kille och gjorde.
20 december
Idag har vi åkt en lite längre sträcka, från Jungle Hut till Coimbatore, där vi mellanlandar en natt. Vi har åkt över en bergskedja (Western Ghats) på serpentinvägar upp till 2250 meters höjd. Det gäller att inte ha svagt hjärta när man åker här. Man kör om precis hur som helst, att det är mitt i en hårnålskurva spelar ingen roll. Här som överallt annars är det mycket folk. Naturen är vacker. Mycket grön skog med stora träd, många teplantage, bananodlingar och kokospalmer. Det är rätt dimmigt och disigt, men på toppen lyser solen. Här ligger små färgstarka byar/städer på bergssidorna.
Vi ser många skyltar med ”non plastic zon”. Man försöker ersätta plast med annat material, Bl a får man ofta kassar av tyg i affärerna. Här är man före Sverige.
Vi stannade till i en by och gick utmed huvudgatan i byn. Där finns många olika små affärer och det är kul att stanna och prata med folk. Många kan engelska och är mycket vänliga och trevliga.
Nu har vi checkat in på vårt rum, som vi hyrt via Airbnb. Huset ligger i ett villakvarter och ägaren hyr ut två rum. Mycket ordinärt, men helt OK. Vi betalar knappt 400:- SEK för det och då ingår frukost.
Killen som sköter stället fixade middag till oss. Alltså han tog sin vespa och körde och köpte hämtmat. Vi bjöd vår chaufför, Maruthi. Maten var god och det är trevligt att sitta och prata lite. Maruthi drack inte öl utan rejält utspädd whiskey till maten. Olika vanor.
21 december
Idag har vi åkt till Blackberry Hill Retreat & Spa, där vi skall tillbringa julen. Vägen hit gick först genom två naturreservat men tyvär ingen skymt av vilda djur denna gången heller om man inte räknar med de små apor som syns lite var stans utefter vägen.
Här finns massor av teplantage. Vägen slingrade sig genom plantagen och skogen. Mycket kuperat och många hårnålskurvor och med den trafikdiciplinen man har här kan ni ju ana hur trafiken var. Som högst var vi uppe på 1800 möh. Det måste vara svårt att plocka teet då teet växer på branterna. Det är bara rätt upp och ner.
Vi åkte genom ett stort område med Sandelträd. Området var inhägnat med högt stängsel med taggtråd på toppen. Sandel wood betingar idag ett stort värde, används till bl a möbler, souvenirer, tvål och olja.
Här är sanslöst vackert med alla träd och vackra blommor, som är insprängda i teplantagen. Vi ser riktigt stora Julstjärnor, Änglatrumpet i massor och andra färgstarka blommor.
Hela Munnardistriktet består av 22 olika teplantage, som ägs både som kooperativ och av privata företag. Här måste finnas flera miljoner tebuskar på slänterna. Undrar hur många personer som behövs för att bärga en skörd som vad vi tror sker i maj månad.
I Kerala, som denna stat heter, är Kommunistpartiet starkt och styr politiken. I ett antal byar kunde vi se massor med politisk reklam och akiviteter.
